måndag 23 februari 2015

Boktips: "Ondska" av Eiríkur Örn Nor∂dahl

Vad är det med Island som gör att det kommer så många fantastiska författare därifrån? För mig är Eiríkur Örn Norddahl en ny bekantskap och hans roman Ondska är annorlunda än alla andra böcker jag har läst under de senaste åren, både till innehåll och till form.

Agnes är historiker och arbetar på en avhandling om högerpopulistiska partier i Europa. Hon är besatt av andra världskriget och Förintelsen. Att Agnes är så intresserad av Förintelsen beror på att hennes familj invandrade till Island från den lilla litauiska staden Jubarkas, vars halva befolkning i början av andra världskriget var judisk, men som efter kriget hade utplånats. Agnes lever tillsammans med Ómar, men bedrar honom med nynazisten Arnór. När Ómar upptäcker Agnes otrohet bränner han ner deras hem, flyr och irrar runt i Europa. De återförenas men har förändrats av vad som har hänt, ska de kunna älska varandra igen?

Boken har många karaktärer och många berättarröster och genom dem skildras parallellt dagens Island med händelserna i Jubarkas på 1940-talet; nazismen under kriget, rasismen i den nordiska historien och högerpopulismens frammarsch i dagens Europa. Och mitt i dessa dramatiska historiska händelser lever människor med sina drömmar och sin kärlek, människor som försöker att få sitt liv att kännas meningsfullt.

Ondska är en humoristisk, intressant och viktig bok och med en berättarglädje som gör en lycklig. Dessutom är den skriven på ett sätt som utstrålar en oräddhet vad gäller språkbehandlingen.
Ondska belönades i hemlandet med ”Isländska litteraturpriset för årets bästa bok” och har nominerats till ”Nordiska rådets litteraturpris”.

//Maria Westin

torsdag 19 februari 2015

PRAO: Jonathan Söderberg

Foto: Kerstin Gerén
Jag heter Jonathan och är 14 år.
Jag har haft PRAO under v7-8 2015.

Först när jag letade efter en Prao plats letade jag på Google och kom till den här bloggen. Jag tänkte först ”ska jag verkligen praoa på ett Bibliotek?” men efter att ha letat lite till och inte hittat något annat läste jag igenom några bloggar. Efter tänkte jag ”det låter ju helt annorlunda än vad man tror” och bestämde mig för att ta platsen.

Tydligen hade jag mycket tur eftersom när jag skulle fråga om plats gick jag personligen ner till Bibloteket och frågade om de hade en plats. Oftast är platsen redan tagen (med tanke på att många vill Praoa där) men hon som hade fått platsen innan mig hade fått en annan plats och hoppat av från Biblioteket och då kunde jag ta platsen.

Man skulle ju kunna tro att man sätter upp böcker hela tiden och läsa böcker för små barn men det är så mycket mer! Ibland måste jag ta hand om sändningar (böcker från andra bibliotek och nya beställda böcker) som måste checkas in, flytta runt möbler i (och utanför) Biblioteket, ”konvertera” (larma/registrera) nya böcker, Språk-café (svenska för vuxna och barn som vill lära sig svenska), film för barn (oftast kommer dagis klasser) och mycket annat. Allt detta gör jobbet både roligt och intressant men det finns säkert mycket mer som jag inte fick testa.

Själv tyckte jag att Språk-caféet var roligast eftersom man fick prata med andra personer som ville lära sig och att man bara kunde hjälpa dem mycket med att bara prata med dem. De var både trevliga och vad jag tyckte, tyckte jag att de kunde bra svenska när de bara bott här i knappt ett år.

Jag rekommenderar att praoa där för både yngre och äldre ungdomar som ska praoa och är en väldigt bra plats för de som ska ha prao för första gången.  Om man inte tänker på allt man gör och tänker på omgivningen istället tycker jag att det har varit skönt. Många är trevliga och oftast när man blir frågad om hjälp så kan man knappt säga nej och att hjälpa någon känns både jobbigt (med tanke på att man oroar sig för att göra fel) men efter att ha hjälpt dem känns det väldigt bra.

PS. Om ni läser allt ovanför skulle jag bli tacksam (eftersom det är väldigt mycket :P) men jag hoppas att det jag skrivit har hjälpt er!

//Jonathan Söderberg

onsdag 11 februari 2015

Framtiden är här!

Idag kommer ett par boktips för er som gillar framtidsskildringar.

Sången ur det kinesiska rummet är inget annat än en svensk sci-fi-roman som utspelar sig i ett framtida Stockholm där roboten Cepheus arbetar med att diagnosticera cancer. Man kan säga att det är en krönika om ett väsens födelse, dess växande självmedvetande och vidare fram till dess död. Sam Ghazi är författaren och skriver på ett poetisk språk om roboten som, likt Hal 9000 eller robotarna i Asimovs Jag, robot, överskrider reglerna för sin egen existens. Rekommenderas till alla som gillar sci-fi, robotar eller existentiella frågeställningar.

Corpus Delicti av tyska Juli Zeh utspelar sig i en framtida värld där god fysisk hälsa inte bara är önskvärt utan tvärtom lagstadgat. Demokrati har ersatts av en ofelbar Metod. Mia Holls bror blir, tack vare metoden, dömd till mord och avlider i fängelset. Mia börjar av smärta att försumma sina plikter att ta hand om sin kropp, och hamnar så småningom i rätten. Under rättsprocessen inser den från början Metodtrogna Mia att metoden kanske inte är ofelbar ändå, och att hennes bror kanske är en oskyldig frihetskämpe. Corpus Delicti är en dystopisk roman, jämförbar med temat i Huxleys Du sköna nya värld eller Karin Boyes Kallocain.