Bibblan testar: Kakor och monster

Ett förlag som heter ’Kakor och monster’ som ger ut en bakbok för barn- låter som en perfekt kombination i mina öron! Boken heter Barnens egen bakbok med text och recept av Lena Göransson.

Testpanelen hemma tyckte om alla fina bilder i boken, så det blev nästan svårt att bestämma sig vilket recept vi skulle testa!  Vi föll för en kladdkaka. Enkla steg-för-steg instruktioner, många kompletterande bilder och lite vuxenhjälp, svårare än så är det inte att få till en riktig god kladdkaka!

Testpanelen lyckades mumsa i sig några bitar innan jag hann ta bilder på resultatet!

Däremot finns det bild på våra muffinsar- ännu ett lyckat resultat! Vi gillade fram för allt alla tips på variationer, men piffade till muffinsen till en alldeles egen Lego-variant med hjälp av marsipan och lite fanatasi…

Facit: perfekt bakbok för små och stora sockerbagare, enkla recept och många tips på variation!

Vi gillar!

/Eva, Clara & Jacob

Bibblan testar: Remake: Ge dina gamla saker ett nytt liv

Återvinning ligger i tiden och Gör det själv-böcker är alltid populära här på biblioteket. På filialerna har vi Skapa-hyllor där vi samlat alla böcker om att sy, snickra, sticka, teckna, pyssla, skapa etc. Själv är jag galet förtjust i sådana här böcker och brukar låna hem mycket av vi köper även om det inte alltid blir av att skapa något. Detsamma gäller kokböcker och trädgårdsböcker som också är gör det själv-böcker egentligen. Men hur bra är dessa böcker egentligen, blir resultatet som man tänkt sig eller ser ut på bilderna? Här kommer därför en ny bloggserie där vi testar ett antal gör det själv-böcker. Håll till godo!

   

Först ut är: Remake: Ge dina gamla saker ett nytt liv av Åsa Larsson i samarbete med Stockholms Stadsmission. En ljuvlig bok som går ut på att man som titeln anger, gör om gamla möbler och saker på ett roligt sätt. Boken har fina bilder på alla härliga retrosaker och riktigt inspirerande. Själv fastnade jag för lampskärmen som man gör av gamla virkade dukar och eftersom dottern behövde en lampskärm tyckte vi att det var ett passande projekt. 

Dock hade jag inga gamla virkade dukar liggande så det fick jag köpa på second hand. Dessa dukar skulle sedan doppas i tapetklister och läggas omlott på en uppblåst jätteballong. Lite kladdigt måste jag säga. Som fäste används ett fäste till en rislampa och eftersom jag inte hade någon gammal rislampa liggande fick jag köpa en sådan och slakta. När dukarna har torkat sticker man hål på ballongen och vips en fin lampskärm. För lite extra stadga kan den sprayas med spraylack (något jag också fick köpa). Reultatatet blev hursomhelst helt klart godkänt men i slutändan inte helt billig. Däremot blir det en väldigt personlig lampa. Så om ni har lite virkade dukar liggande kan jag rekommendera detta. Man kan också göra fina skålar på samma sätt genom att lägga den tapetklisterdoppade duken över en skål eller ett glas och låt torka.

Resultatet:

Läslust och lästvång

Vi pratar mycket om läslust på biblioteket, det ska vara roligt att läsa! För då vill man läsa igen, och igen och igen vilket bidrar till en positiv läsutveckling. Man blir bättre på att läsa ju mer man läser, det går fortare, läsförståelsen ökar och fömågan att läsa mellan raderna. Ett lustfyllt lärande för de flesta och som bibliotekarier är vi stolta över kompetensen att kunna hitta rätt bok till rätt barn, en bok som passar just det barnet och som kan ge vidare läslust.

Men för ett tag sedan började jag fundera på detta med lästvång. Helt ärligt kan jag säga att många av mina bästa läsupplevelser egentligen är lästvång från början. Jag skulle nog aldrig ha läst Dostojevskis Brott och Straff eller Hjalmar Söderbergs Doktor Glas eller Pär Lagerkvists Dvärgen om jag inte varit tvungen i skolan. Och mycket av den litteratur som ingår när man läser litteraturvetenskap på universitetet skulle jag aldrig ha orkat börja på om jag inte varit tvungen. Och då har jag ändå många universitetspoäng i litteraturvetenskap, engelska och svenska... På något sätt råder minsta motståndets lag när det gäller mig och läsning (gäller det även för fler?). Här blir inga nobelpristagare lästa, ingen Oates, ingen Auster, ingen Munro, ingen Murakami... Det verkar för jobbigt men jag är övertygad om att dessa författare skulle ge mig något utöver själva lustläsningen. Kan ingen tvinga mig lite, var är lästvånget i vuxen ålder?

Å andra sidan har jag ändå haft ett intresse för litteratur för annars skulle jag inte jobba där jag gör eller studerat det jag gjort och läslusten är nog en förutsättning för att lästvånget ska ge en upplevelse.

En liknande upplevelse när jag för ett antal år sedan bilpendlade till ett jobb och lyssnade mycket på ljudböcker. Utbudet av ljudböcker då var inte lika stort som idag och det blev många ljudböcker som jag inte skulle ha valt att läsa själv. Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad (ja, jag läste den inte förrän jag var vuxen), Kerstin Ekmans Vargskinnet-trilogin, Phillip Pullmans Guldkompassen hör till de ljudboksupplevelser jag minns starkast.

Så hur får man läslust! Läs mycket! Välj själv det du tycker verkar bra! Och hur får man till ett läslustigt lästvång? Föräldrar och lärare, introducera klassiker och andra bra böcker som barnet inte själv väljer! Läs högt! Kanske borde man gå med i en bokcirkel!

Här är två bra texter om vad lärare, föräldrar och barnbibliotekarier kan göra för att få barn att vilja läsa!


Att få pojkar och andra barn att läsa. (Med list, mutor och hot om våld.) 
Litteraturmagazinet om hur man får barn att läsa

Läsa högt!

Högläsningen i Sverige minskar. Föräldrar och andra vuxna läser mindre och mindre högt. Samtidigt sjunker läsförståelsen hos barn och unga visar flera forskningsrapporter och lästester. Det finns ett samband. När man läser högt för små barn får de en språklig grund att stå på. Barn som blir lästa för blir bokvana och har större chans att själva bli duktiga läsare. Barn som läser mycket blir duktiga inte bara i svenska utan även i andra ämnen som matematik och naturvetenskap.

Men det är också härligt och mysigt att läsa högt för sitt barn. Att sitta eller ligga tätt ihop och tillsammans uppleva äventyren i böckerna är härligt både för vuxna och barn. Att fortsätta läsa högt för barnen när de kan läsa själva är också viktigt och meningsfullt.  Förutom att det är roligt så får barnen uppleva ett språk som de inte kan tillgodogöra sig själva vid egen läsning. Läs högt så länge barnen vill lyssna!

I Järfälla satsar vi under året på att sprida högläsningsglädje till föräldrar, pedagoger, mor- och farföräldrar.  20 mars bjöd biblioteket i Jakobsberg in till en kväll för vuxna om högläsning. Vi var två barnbibliotekarier som presenterade högläsningsböcker för olika åldrar. Dessa tips vill vi sprida till alla som är intresserade. Så här kommer en resumé av vår bokpresentation (klicka här för en PDF-fil med alla boktipsen!):

Bilderböcker

Bengtsson, Gummi-Lisa hittar hem. Badankan Gummi-Lisa och några vänner kommer på avvägar från leksaksfabriken och hamnar i havet. I havet finns fiskar som gärna äter gummiankor. Fantastiska illustrationer av Anna Bengtsson.

Kapitelböcker för 5-6-åringar

Gustafsson, Ville och Vilda kanin. Denna bok passar ypperligt att läsa för en 5-åring. Kapitlen är korta och  historien är spännande. Ville Kanin kommer av misstag ur sin bur på bondgården och lär känna skogen.  I skogen hota många faror för en liten kanin, men tillsammans med sin nyfunna vän Vilda Kanin får han smak för det fria livet.

För barn 6-9 år

DiCamillo, Edward Tulanes fantastiska resa.  En riktig saga, en filosofisk berättelse om den vackra porslinskaninen Edward. Han älskas av Abilene men kan inte känna kärlek för någon annan än sig själv. Han har fina sidenkostymer och en fin guldklocka, han har allt. Men så en dag faller han överbord rakt ner i det djupa havet, och där börjar hans resa. Han möter alla slags människor, han hamnar hos olika ägare och upptäcker att alla människor inte är goda. Han upplever ensamhet, sorg, glädje och också kärlek. Så förändras sakta den känslokalla lilla kaninen och han lär sig att ge kärlek tillbaka. Korta kapitel, vackra illustrationer, en fantastisk berättelse som man blir berörd av.

För barn från 9 år

Dahl, Häxorna. Rolig och spännande bok om pojken som plötsligt befinner sig på Häxornas årsmöte.  Farligt och krångligt blir det.

Från 11 år

Appelt, Flickan och havet. En bok om längtan och kärlek. Tioåriga Tana längtar efter sin mamma. Hennes mamma är en sjöjungfru, som återvände till havet när Tana föddes, det har Signe berättat.  Tana bor med Signe vid Mexikanska Gulfen i Texas. Handlingen utspelas under ett dygn, men berättas med många återblickar på Tanas första år. Så kommer kvällen när månen ska bli blå, Signe ska laga sin berömda gumbo och Doug ska sjunga sin fyrordiga sång. Men allt blir fruktansvärt fel. Några krabbor ställer till det och plötsligt bestämmer sig Tana för att för första gången ge sig ut på havet för att träffa sin mamma för att få ett råd hur hon skall lösa allt hon ställt till med. Boken har allt: magi, äventyr, sorg och kärlek.

LÄS FLER TIPS HÄR! (PDF-format)

Lite litterär musik

Allt går inte att blanda. Man äter inte pizza med hallonglass eller lägger skagenröra på sushin. Något som lyckligtvis går att blanda är två av mina favoritsaker här i livet: musik och litteratur. Det finns tusentals exempel på litteratur i musiken och musik i litteraturen. Även om det senare alternativet är nog så intressant (jag läser till exempel just nu Movern Caller där musik spelar en stor roll) tänkte jag skriva om några band och artister som använt litteratur i sitt musikskapande.

Mitt första (och kanske tydligaste) exempel hämtar jag från den brittiske croonern Neil Hannon som gör musik under namnet The Divine Comedy. Inte nog med att han tagit sitt bandnamn efter Dantes mästerverk och delar skivnamnet Absent Friends med en pjäs av den brittiska dramatikern Sir Alan Ayckbourn. Han sjunger dessutom om dandyn Oscar Wilde på skivans storslagna öppningslåt med samma namn som skivan. Efter att i tur och ordning ha besjungit Jean Seberg, Steve McQueen och rymdhunden Laika leder följande textrad orkestern ett stegrande parti mot crescendot: 

Oscar Wilde was a lonely child.

He fought and won acceptance from the world.

They smiled, they laughed, they praised,

They drove poor Oscar to his grave.

En av de kändaste boklåtarna, som desto mindre är oumbärlig på listan är The Cures Killing an Arab. Denna postpunksdänga skrevs redan 1979 av den evigt deppige gothfiguren Robert Smith. Låten baseras på Albert Camus Främlingen, där huvudpersonen Meursault dödar en arabisk man på stranden och sen är så ärlig med sina känslor av likgiltighet att han av samhället betraktas som en främling.

Stockholmsbaserade bandet Nanook of the Norths låt Karin Boyes Grave är tyvärr ingen dödsmetall, även om titeln är något morbid. Det är istället en vacker poplåt som handlar om ett jag som står vid Karins Boyes grav. Där återupplivar han henne i tankarna, ber henne att ge världen en till chans och tar med henne till restaurangen Kvarnen på Södermalm. Låten utvecklar sig till en duett, och plötsligt sjunger Boye tillsammans med killarna i bandet. Man skulle kunna se detta som en banalisering av den döda Boyes arv, men jag tycker att det en vacker hyllning till en av 1900-talet största svenska författare och poeter.

En riktig nördklassiker är Leonard Nimoys, känd som Spock i originalversionen av Star Stek (och nu även som en betydligt den betydligt äldre Spock i de nya Prequel-filmerna om Star Trek), psykedeliska låt om hobbiten Bilbo Baggins. En välkänd video är när Nimoy framför låten i TV-showen Malibu U. I Spocks frisyr och i sällskap av ett gäng väldigt glada dansare som är utrustade med Spock-öron och skyltar med texten "Hobbits Unite!" sjunger han rader som He's only three feet tall, Bilbo Baggins, the bravest little hobbit of them all. Det hela är faktiskt rätt obegripligt.  

Några som brukar vara extra glada att låna inspiration från litteraturens värld är hårdrockare. De inspireras ofta av myter, hjältar och äventyr. Bandet Metallica däremot hämtade inspiration från spanska inbördeskriget på 30-talet. Ernest Hemingway var där och rapporterade, vilket ledde till boken For Whom the Bell Tolls,

vilket också är namnet på en Metallica-låt från 1985. Även om låten är riktigt mäktig, från en tid innan Metallica betraktades som ett skämt, funkar texten bättre tillsammans med musiken än på egen hand. För följande rader är det väl knappast Nobelprisklass på?

Shouting gun

On they run

Through the endless grey

On they fight

Are they right

Yes, but who's to say?

Metallica har för övrigt flera referenser till H.P. Lovecrafts urtidsgud Cthulhu i sin musik. Denne urtidsgud, som dyker upp i flera av Lovecrafts texter, verkar även det svenska rockbandet Kent vara fascinerade av. På flera ställen på skivan Jag är inte rädd för mörkret kan man dra paralleller till Cthulh. Tydligast blir det i låten Petrolium, där Jocke Berg sjunger:

Tror du att det finns något okänt där ute
En urtidsgud som inte ville bli väckt
Något som gömmer sig i djupen
som bidar sin tid
och drömmer om petroleum och tungmetaller
drömmer om fossil och döda koraller
drömmer om strålskadade atoller i natt.

Nog kan det vara vackert när musiken och litteraturen möts. Har du själv några favoritexempel?