torsdag 21 februari 2013

En intervju om normer och nördkultur












Vi på bibliotek har vissa principer som vi följer när vi köper in medier som böcker, filmer och spel. Här i Järfälla köper vi inte in medier som stöder rasism, könsfördomar, förföljelse av oliktänkande eller strider mot de mänskliga rättigheterna. Vi har också bestämt att vi ska prioritera medier som speglar det mångkulturella Järfälla.
Enligt vår värdegrund ska vi dessutom erbjuda ett urval av medier för både kvinnor och män, flickor och pojkar. Det kan låta självklart i skrift, men är ganska svårt i praktiken. Det kan alla som har följt den senaste tidens debatter om Tintin i Kongo och Lilla hjärtats vara eller icke vara på biblioteken skriva under på.

En som arbetar aktivt med att blotta fördomar och diskriminering, att ifrågasätta normer om kön och identitet är Mattias Lejbrink som driver bloggen Enormkritik.se.
Utifrån begreppet nördkultur undersöker han hur bra (eller dåligt) olika böcker, spel och serier arbetar för mångfald genom att undersöka i hur stor grad de reproducerar olika normer. Det hela lät så intressant att jag var tvungen att ställa några frågor till Mattias.

Vad är normkritik, och varför började du intressera dig för det?
Normkritik är att ifrågasätta varför vi tar vissa saker för givet medan andra saker ses som onormalt och konstigt. Man kan också fråga sig om vi reagerar för att något är onormalt - eller om det blir onormalt för att vi reagerar på det. Varför pratar man om hur "en bög" är men inte om hur "ett hetro" är? Till exempel. Jag började intressera mig för normkritik när jag för några år sedan började se sambanden mellan våra förväntningar på vad som är normalt och inte påverkar vårt beteende. När jag blev vegetarian gick det inte en middag utan att jag fick förklara mig och ibland till och med försvara mig. Däremot var det aldrig någon som begärde att jag förklarade mig när jag åt kött. När man vänder på normen och ställer frågan hur det kommer sig att någon valde att bli köttätare blir många väldigt förvånade - man har aldrig tänkt på det som ett val. Och det beror på att köttätande (i synnerhet för några år sedan) var normen medan vegetarianism var det avvikande beteendet.

Vad är nördkultur för dig?
Oj, jag brukar rädda mig själv genom cirkelbeviset "allt som nördar gillar". Ett mer seriöst försök till svar skulle kanske vara verklighetsflykt (i positiv bemärkelse) eller ett engagemang för ett smalt intresse. Man kan ju vara fantasy-nörd, men förstås också virknings-nörd!

Varför är det viktig att vara normkritisk?
Dels sätter det igång en massa tankar hos en själv om varför man gör på vissa sätt bara för att man alltid gjort så, dels hjälper det till att skapa ökad förståelse för de som inte tillhör normen. Det är också ett bra instrument för maktanalys. En stark norm är till exempel att mamman är föräldraledig med barn i mycket högre utsträckning än män. I förlängningen innebär det att kvinnor som jobbar och själv har små barn, och män som vill vara föräldralediga, ifrågasätts. På så sätt skapas ett motstånd som gör att det är tuffare för kvinnor än för män att arbeta samtidigt som de har små barn. Man måste förstå vilket tryck det är på den som upplevs som onormal.

Finns det något man enligt dig bör tänka på när man lånar böcker eller spel (till sig själv eller sina barn)? Försök variera dig och våga tänka brett. En bra start kan vara att läsa eller spela något som är producerat på en annan kontinent. Kanske en bok från Sydafrika eller ett spel från Japan? Redan där kan man bredda vyerna lite. Och såklart inte låta sina förväntningar på sina barn styra för mycket. Vill flickan läsa om hästar är det förstås fantastiskt. Men låt henne gå själv och välja första gången och vänta med dina egna förslag som styrs av dina förväntningar på vad som är normalt att en tjej väljer.

Kan du ge ett exempel på en bok eller ett spel som är bra utifrån dina kriterier?
A Game of Thrones, eller svenska Cirkeln. Som spel brukar jag vilja lyfta The Elder Srolls V: Skyrim.

Och ett dåligt?
Jag höll på att säga nästan all Science Fiction. Boken Metro 2033 tyckte jag var särskilt sunkig i sin syn på normer.

Vad kan vi på biblioteken göra för att utmana normer?
Erbjuda alternativ! Det handlar om att visa att det finns böcker där tjejer boxas, där gubbar ger sig ut på äventyr och där alla inte nödvändigtvis är straighta.

Bästa bok just nu?
Den grafiska romanen Locke and Key läser jag så fort den kommer ut i nya nummer!

Bästa spel just?
Jag gillar spelen i Silent Hill-serien. Läskiga men väldigt bra.

Vad lånade du senast på bibliotek?
Nu när jag arbetar heltid har jag faktiskt råd att köpa det jag vill läsa - något som var nästan otänkbart när jag studerade eller var arbetslös. Numera besöker jag författarträffar och mitt senaste lån var nog faktiskt ett par böcker av Philip K. Dick.

Till sist, vad önskar du dig mest just nu?
Att få vara föräldraledig med min dotter och ta del av hennes uppväxt. Det händer så otroligt mycket hela tiden. Sen hoppas jag att komma igång och spela bordsrollspel igen nu i vår - det var länge sedan.

torsdag 14 februari 2013

När man inte har hjärta att fira




Eftersom jag på goda grunder inte firar den idag infallande högtidsdagen tänkte jag tipsa om några alternativa firanden:

Alla hjärtans Prag
Kafkas hemstad. Läs Kafka, en av världens bästa författare. Varför inte börja med Förvandlingen: När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar, fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt…

Alla smärtans dag
Det gör ont att leva. Men inte lika ont som att bli biten av en döing (känsliga läsare varnas). Läs Robert Kirkmans och Tony Moores prisbelönta zombieserie The Walking Dead för perspektiv.

Allah hjärtans dag
Varför inte läsa på lite om Islam? Hur många vet t.ex. att Jihad handlar om självrannsakan och om striden mot frestelsen och det förbjudna. Jihad kan vara både kampen mot sin inre ondska, och kampen mot orättvisor i samhället.

Alla hjärtans deg
Varför inte baka ett bröd eller en pizzadeg? Medan din omgivning försöker överträffa sig själv i rosenbladsutspridning sitter du och käkar en god fralla eller en smarrig Vesuvio.

Alla hjärtans Tage
Tage Erlander satt vid makten 23 år i sträck i Sverige. Det är längre än vad någon annan vald ledare suttit i en parlamentarisk demokrati i världen. Sitter Reinfeldt lika länge kan vi gratulera en ny statsminister lagom till år 2029. Tack vare sonen Sven finns Tage Erlanders dagböcker publicerade.Vi har än så länge 12 härliga band.

Alla hjärtans Haag
Den här rubriken är en dubbel ordlek. Hjärtat i rubriken syftar nämligen inte på det symboliska hjärtat utan det rent fysiska hjärta som sitter i vår kropp och pumpar blod. Genom lite träning kan hjärtat bli mer effektivt. Martina Haag ger i sin bok Heja, Heja! tips till den som vill börja löpträna men aldrig kommer igång. Boken riktar sig speciellt till de som tvekar eller tänker att de är för gamla, tjocka, trötta eller ointresserade för att börja springa.

Alla gitarrers dag
Godspeed You! Black Emperor heter ett band vars musik lite luddigt brukar klassificeras som postrock. De var en av genrens grundare med sina episka, långa, mörka gitarrbaserade låtar, med sin antikommersialism och sina öronbedövande konserter. 2012 släppte de, efter 10 års tystnad, den briljanta skivan Don't bend ascend.

Ett sista tips är att komma hit till biblioteket i Kallhäll och köpa utgallrade tidskrifter. De kostar 3 kronor styck och finns i alla tänkbara ämnen.

Hallå i örat

 
För så där ett år sedan upptäckte jag fenomenet PODCAST. Kanske har jag varit lite segstartad men det bjuder jag på. En sådan fantastiskt bra grej! Jag missionerar till höger och vänster, till alla som vill lyssna, med min upptäckt. Jag är så himla lycklig.

Vad är en podcast kanske du undrar? Jo, det är ett sätt att publicera ljud- och videofiler via nätet som gör att i princip vem som helst kan skapa en radiokanal och börja sända program över nätet. Både amatörer och proffs använder sig av podradio och spridningen på programmet är minst sagt enorm.

Det kan vara lättsamt och pladdrigt, supervetenskapligt, nördigt, jättespecialiserat, kvickt & rappt eller stillsamt & reflekterande.

Det allra bästa är att man kan ladda ner olika avsnitt i mobilen och sedan lyssna i örat när man är ute och går, springer, väntar på bussen eller när man ska sova och inte vill/orkar/kan läsa.

Jag prenumererar på många olika podcaster och får en litet meddelande när det släpps ett nytt avsnitt av något av mina favoritprogram.

Något jag har följt från allra första början är Kristoffer Triumfs Värvet som är djupintervjuer av olika kulturpersonligheter och en och annan politiker (Mona Sahlin) eller sportis. I det senaste avsnittet pratar han med Bodil Malmsten.

Igår upptäckte jag Lisa Bjärbo och Per Bengtssons podcast som handlar om ungdomsböcker: Allt vi säger är sant (en anspelning på Lisa Bjärbos senast ungdomsroman Allt jag säger är sant). Första avsnittet handlar om vampyrer i ungdomsromaner.

Det kända boktipsarsajten Bokhora har förstås en egen podcast och den heter Bokpodden.

Även Sveriges Radio har podradiosändningar som gör att man kan lyssna på radioprogram i mobilen precis när man har lust. Kanske finns det något avsnitt av Sommar i P1 du missade i somras?
Själv brukar jag lyssna på Spanarna i P1, Språket i P1 och P3 Dokumentär.
En podcast som har varit en riktig favorit är Kristian Luuk och Andres Lokkos Luuk & Lokko som tyvärr är avslutad. Men alla avsnitt finns kvar i Sveriges radios arkiv och kan fortfarande lyssnas på. Sveriges radio har en egen app som heter Sveriges radio play som du kan ladda ner gratis i mobilen. Övriga sändningar lyssnar man smidigast på genom att ladda ner gratisappen Podcast.

Härlig lyssning!

onsdag 13 februari 2013

Inte så avvikande ändå



I väntan på John Greens Förr eller senare exploderar jag som AAAALDRIG verkar komma läser jag Divergent av Veronica Roth. Divergent betyder avvikande, skiljaktig och ordet finns både på svenska och engelska med samma betydelse.
Boken ger en riktig Hungerspelen-känsla och om det här vore reklam skulle man nog kunna skriva något i stil med att " Om du gillar Hungerspelen kommer du att älska Divergent!". Inte bara handlingen; stark kvinnlig huvudperson, miljön; ett dystopiskt framtida USA och framsidan påminner om Hungersplen utan även språkligt ligger böckerna väldigt nära varandra.

Beatrice lever i ett samhälle som är uppdelat i olika falanger beroende på vilken personlighetstyp man har. Det finns de osjälviska, fridfulla, tappra, lärda och ärliga. Vid 16 års ålder genomgår man ett test som visar vilken falang man passar bäst för men sedan är valet ändå fritt. Beatrice tillhör de osjälviska men känner att hon inte passar in där. Testet visar att han är divergent, dvs det finns ingen given falang där hon passar in vilket kan vara väldigt farligt och något hon måste hålla hemligt. Hon väljer de tappra men det visar sig att det blir svårare och farligare än hon trott. Lägg till lite stridigheter mellan falangerna och det blir spännande, spännande. Nu vill jag bara åka hem och läsa!

/Kajsa

tisdag 5 februari 2013

Författarbesök: Simona Ahrnstedt

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Hej bloggläsare!

Mitt namn är Simona Ahrnstedt och jag kommer till bibblan i Jakobsbergs C den 12:e februari 2013 18.30 för att prata lite. Jag är järfällabo, leg. psykolog och författare.
Under mitt besök kommer jag att prata om mitt författarskap och mina tre historiska kärleksromaner. 2010 kom min debutroman Överenskommelser ut. 2012 kom den fristående uppföljaren Betvingade ut och i juni 2013 kommer min tredje roman, De Skandalösa, ut. Böckerna är en trilogi, men varje del är egentligen helt fristående.

Jag är Sveriges första romanceförfattare och mitt besök på bibblan kommer att handla om den genre jag skriver i (romance – världens största litterära genre), om hur jag arbetar som författare och lite om innehållet i  mina böcker.

Varmt välkomna!
www.simonaahrnstedt.se

måndag 4 februari 2013

Om kärlek och hissar på bibliotek

Det är inte allt för ofta som jag arbetar på biblioteket i Jakobsberg, men in söndags var det min tur.Då jag inte är alltför rutinerad när de gäller de mer praktiska detaljerna (läs kaffemaskinen, hissen och den nya kopiatorn) håller jag fingrarna hårt korsade på väg till jobbet om att tekniken ska vara på vår sida hela långa söndagen.

Tyvärr räcker det inte riktigt ända fram, för den förbenade hissen lägger av innan ens halva arbetsdagen är till ända. Hopplöst, trist och totalt skandalöst besvärligt för alla våra besökare som inte har den fysiska förmågan att skutta uppför de branta marmortrapporna för att bevista bibblan.

Lätt irriterade (läs förbannande) på den eländiga hissen som behagar strejka en söndag när ingen reparatör går att få tag i sätter vi än en gång upp "Ur funktion-skyltarna" på hissen.
En stund senare, efter att ha mumlat flera långa, fula ramsor, gör jag och min bibliotekariekollega ett försök att medelst milt våld övertyga hissen om att det faktiskt är läge att funka. Åtminstone fram till imorgon när en behörig hissreparatör går att frambringa. Hissen får nog stora skälvan av våra åtbörder och den börjar faktiskt göra det som hissar ska igen och vi kan ta ner skyltarna.

När jag strax därefter står i informationsdisken kommer ett äldre par fram till mig. Jag skulle gissa deras ålder till 85+. Mannen frågar när hissen kan tänkas starta igen. Glatt och en aning stolt kan jag meddela honom att hissen precis har kommit igång igen. Den rara tanten och farbror är lite skeptiska till att åka med den "ny-lagade" hissen och uttrycker en viss oro för att hissen ska fastna halvvägs ner och lämna dom instängda i densamma. Jag försäkrar dom om att det inte finns några skäl till oro. Hissen har inte visat några tendenser till att fastna. Felet var av en annan art. Det tycks dock inte helt och hållet lugna dom, vilket förstås är helt förståeligt.

Då det framför allt är farbrorn som är i behov av att åka erbjuder sig tanten att ta trapporna och på så vis hålla koll på att hennes man (?) kommer säkert fram till slutdestinationen med hissen, och om så inte är fallet, larma behörig personal. Ridderligt värre tänker jag. Värsta justa damen liksom.
Men sen kommer det bästa. "Nej" säger den lilla farbrorn. "Inte ska du ta trapporna. Om jag ska bli fast i hissen så vill jag bli fast med dig."

Det var nog det i särklass finaste jag hört på länge. Om det inte är kärlek så vet jag inte.

Fånigt småleende tillbringar jag resten av eftermiddagen på ett oförskämt, sprudlande gott humör.

Mänskligheten är god. Världen är full av kärlek. På vårt bibliotek.



fredag 1 februari 2013

The fault in our stars


Förr eller senare exploderar jag

- som boken heter på svenska – har redan kommit att bli en av de moderna ungdomsböckernas största snackisar eventuellt undantaget Jellicoe Road
Barnens bokklub skriver till exempel: "Om du ska läsa en enda bok i år  - läs den här." Kanske att det är att ta i, det finns ju många andra riktigt, riktigt hejdundrade berättelser, men nog tycker jag att du oavsett ålder och litterära preferenser ska ge den här boken en chans. 
Något som för övrigt gör mig glad och skuttig till sinnet är att barn- och ungdomsböcker får ett allt större utrymme kulturdebatten,  och att allt fler vuxna vidgar sina vyer och väljer att läsa ungdomsböcker.

Hazel som är bokens huvudperson är obotligt sjuk i cancer. Hon ligger mest på soffan och kollar på Americas next top model och hennes mamma är orolig för att dottern, som om inte cancern vore nog, också ska dra på sig en depression. Hazel försöker förgäves förklara för sin mamma att det inte är cancern som gör henne deppig utan insikten att hon snart ska dö. För att göra sin oroliga mamma till lags går dock Hazel med på att söka upp en supportgrupp för tonåringar med cancer. Det är där det händer. På mötet träffar Hazel Augustus. Augustus är cancerpatient även han, även om han  tycks ha mer hoppfulla förutsättningar att bekämpa sin sjukdom. Mellan de båda tonåringarna uppstår kärlek, passion och intellektuellt samförstånd och något som närmast kan beskrivas som lycka, detta trots att de båda är ytterst medvetna om att sjukdomen ger dom en högst begränsad tid av ynnest. En kärlekshistoria som bara kan sluta på ett enda sätt. I tragedi, tårar och förtvivlan.

Så här långt låter det antagligen som vilken sorglig ungdomsbok som helst. Men det är det inte. The fault in our stars (den engelska titeln är så mycket vackrare) är en märkligt välskriven och fascinerande bok. Jag gillar bokens  alla intertextuella referenser, och jag gillar att författaren gör sina referenser till så väl tv-spel som Shakespeare som The Great Gatsby. Blink, blink till läsaren liksaom. Jag gillar metaberättelsen i form av Hazels favoritbok, som är en bok om cancer, men ändå inte. Jag gillar att trots den nattsvarta och bråddjupssorgliga berättelsen så finns det en humor och ironi som får mig att frusta till mitt i all förtvivlan.
Sedan karaktärerna. John Green har gjort riktigt bra i från sig här. Hazel och Augustus är tonåringar. Döende tonåringar. Och så sjukt väl utmejslade med humor, svärta och intellektuellt skarpsinne att boken aldrig blir den sentimentala gråtfest som den annars är lite upplagd för att bli. Fast gråter gör man. Floder. Som läsare är det omöjligt att inte älska både Hazel och Augustus. Och att de får träffa varandra. En liten tid i alla fall.


Utställning i Kallhäll

Maria Hegdal heter en lokal fotograf som från och med på måndag 4 februari ställer ut några av sina bilder på biblioteket i Kallhäll.

Maria har haft fotografering som hobby sedan 2006. Hennes favoritmotiv är naturen, men hon tycker också om att porträttera människor och djur. Motiven är oftast från Kallhäll med omnejd.

Utställningen pågår till och med 4 mars.

Foto: Maria Hegdal