tisdag 30 november 2010

Bibblans adventskalender

På Jakobsbergs bibliotek finns nu den traditionsenliga adventkalendern på plats. Bland barr, glitter och röda julgranskulor. Varje dag fram till jul kommer en lucka med bok-, musik-, och filmtips från personalen att öppnas. Både på biblioteket och här på bloggen. Det är 24 dagar kvar till jul - och 24 tips ska det bli.

Vi har även bullat upp med alla julböcker och julskivor vi har. Det blev en hel del. Var det någon som undrade hur man bygger pepparkakshus? Eller varför tomtens luva är röd?

måndag 29 november 2010

Bibliotek och bibliotek

Foto: Sam


Det är skillnad på bibliotek och bibliotek! Det blir man snabbt varse när man bildgooglar ”library” på det världsomspännande nätet.

Lokaler som utmärker sig på ett eller annat sätt är alltid intressanta. De kan vara små, gigantiska eller helt enkelt bara utnyttja ytan och atmosfären på annorlunda sätt. När jag besökte olika bibliotek i San Francisco fanns här allt från ungdomsbibblan där bibliotekarien spelade AC/DC på äkta hårdrocksvolym rakt ut i lokalen (som förvisso var belägen i en källare) till en mindre filial som nyttjade naturljud i högtalarna för att skapa en mysig stämning.

15 Incredible Libraries Around The World har samlat några bilder från större specialbibliotek. Vill man ha mer av samma - fast i svensk skrud och kanske inte fullt lika enorma lokaler - rekommenderas Resa i tysta rum: okända svenska slottsbibliotek å det varmaste. Här får man historia om både byggnader, böcker och kultur i en och samma bok. Rena lyxen!

fredag 26 november 2010

För Kungen i tiden


En av höstens stora boksnackisar har tveklöst varit Tomas Sjöbergs Karl XVI Gustav: Den motvillige monarken. Det har varit få böcker som fått så mycket uppmärksamhet i media under hösten, nobelpristagaren Mario Vargas Llosa undantagen. Själv har jag inte kännt mig manad att läsa boken riktigt i detta nuet, men jag vet att det är många andra som ivrigt väntar på sin tur.
Om jag själv får välja en bok om vår regent sätter jag hellre klorna i den fiktiva romanen Kungens födelsedag av Hans Koppel. Boken är så som romaner tenderar vara, frejdligt fabulerande, men icke för ty handlar den just om sagda Karl XVI Gustav. Hans Koppel (pseud.) har i och med denna roman nu gjort sin triptyk komplett. Serien inleddes med Vi i villa, halvlek med Medicinen och avlsut med Kungens födelsedag. De båda tidigare böckerna har jag redan bloggat om, men nu är det alltså dags för den sista boken.

Precis som i Hans Koppels tidigare böcker längtar huvudpersonen bort och dagdrömmer ofta och gärna om ett annat liv. Vår kung önskar sig ett liv med lite mer inflytande, ett liv där han kan göra skillnad, gärna genom en dramatisk, hjältemodig räddningsaktion. Men tillvaron som kung i lugna, trygga Sverige bjuder inte på så mycket dramatik, inte ens minsta lilla stadskupp, så vår regent börjar sakteliga misströsta.
När sedan kungens kortege råkar fastna i en demonstation mot bilismen och omringas av unga miljöivrare - trygga i förvissningen om sina möjligheter att förändra och göra skillnad - så börjar något långsamt hända. Kanske är det faktiskt så att det är i de små händelserna man har möjlighet att göra skillnad - även om man råkar vara kung.
Precis som Koppels tidigare böcker är detta en liten, närmast novellartad berättelse, dock inte fullt så svartsynt som det två tidigare böckerna.

Slutligen vill jag tipsa om ännu en ny, aktuell kungabok. Ingelin Angeborn: superpopulär och superproduktiv barn- och ungdomsboksförfattare har nyligen släppt senaste delen i serien Klant & Kompani: Kungakatastrofen
Vilma är en riktig klantskalle, Viktor är typ ännu klantigare och Viking han, är klantigast av dem alla. Tillsammans bildar de klubben Klant & Kompani.
I deras klass avslutar man varje fredag med roliga timmen. Deras lärare har bestämt att alla ska turas om at ta med en hemlig gäst. Viking som desperat vill imponera på sitt hjärtas dam - Meltem - har högtflygande planer för vem han ska ta med sig till roliga timmen. Men frågan är om det var så smart att yppa sina planer innan de är spikade? Alla gäster är nämligen inte så lätta att få med sig till en helt vanlig mellanstadie skola.
Vikings hemliga gäst? Kungen förstås! Fast kanske inte Karl den XVI Gustav då, utan en helt annan, lite coolare kung...
Böckerna är fristående och behöver alltså inte läsas i följd.

onsdag 24 november 2010

Gästblogg: Susanna Alakoski

Hej alla Jakansbor!

På torsdag den 25 november kl 18:30 besöker jag bibblan i Jakan. Då ska jag prata om min senaste bok Håpas du trifs bra i fengelset och fyra ord som jag tänkte särskilt mycket på när jag skrev den. Ni kommer att bli förvånade, ord betyder så mycket mer än vad man tror. Jag pratar på ungefär en timme, sedan får ni ställa frågor till mig, om vad ni vill faktiskt, och jag lovar att svara så gott jag kan. Om du har en gammal bok i bokhyllan som jag skrivit, Svinalängorna till exempel, så ta med den, så kan jag signera den om du vill.

Vi går mot julen. För flera år sedan skrev jag en text som lästes upp som ”Dagens tanke” i radio. Det är länge sedan nu. Eftersom den handlar om december, tåg och julpynt och sådant så tänkte jag att ni kanske vill läsa den? I alla fall, här är den...

Varma hälsningar, och håpas att vi ses på torsdag!
Susanna Alakoski
susannaalakoski.se
Foto: Sara Mac Key

---

December. Jag reser genom Sverige. Hela landet tycks vara förvandlat - från norr till söder. I så gott som varenda litet hus, i varje lägenhet, i varje liten by, stad, i varje lantgård lyser julstjärnorna i fönstren upp vår mörkaste tid.

Tomtar och ljusslingor.
Julgardiner.
Nyputsade fönster.
Precis som i maj.
Då fönsterna putsas på nytt, vintergardinerna byts mot de ljusa sommargardinerna och trädgårdsmöblerna poleras. Då pelargonerna planteras om och krukorna ställs utanför våra dörrar.

Vem är det som utför allt detta jobb, tänker jag när jag färdas.
Så punktligt.
Och år efter år, generation efter generation – så ombonat och fint.
Och snart är det Lucia.
Luciaskjortorna stryks. Glittret inhandlas, batterierna kollas, luciakronan pryd och lilla lingonkvisten plockas. Tomtekläderna tvättas. Pepparkaksdräkterna skakas och stjärngossarna måste ha en ny pappershatt på huvudet. Lussebullarna och pepparkakorna är färdigbakade och tjocka släkten har hunnit avnjuta första glöggen första advent.

Precis som i juni.
Då avslutningskläderna inhandlas, lackskorna och alla de vackra hårbanden, de fina skjortorna och de nya byxorna. Bullarna ligger i frysen. Jordgubbarna inhandlas färska. Och nu ska vi bara ha ett litet skolavslutningskalas.

Hur kan någon som också jobbar hinna med allt det här?
Tänker jag på när jag färdas genom Sverige.
För nu är det snart jul. Och då doftar hyacinterna, glöder julrosorna och amaryllisen och apelsinerna är kryddade i vackra mönster. Knäcken är tillagad, smörkolan liksom julkakorna. Julkorten har landat. Julklappspaketen är genomtänkta, inköpta, inslagna och julrimmen klara. Julmaten är inköpt och tillagad. Hemmet är julstädat och nu ska bara skinkan skäras upp och tomten komma. Sedan kan vi fotografera barnen framför julgranen.

Precis som vid midsommar.
Sill och snaps och klockade klänningar.
Jordgubbstårta.
Sju sorters blommor och hela släkten.

Varför i hela fridens namn gör någon allt det här?
Tänker jag där jag sitter på tåget.
Och Påsken, då hela Sverige förvandlas till ett fjäderblomsterland och påskharen kommer med äggen.

Vi människor måste ha minnen av kakor, lekar, gräl och försoning, sa Virginia Woolf. Därför gör någon allt det här. Någon som älskar oss och vill barnen väl. Någon tror att omtanke är viktigt. Någon som tror att ombonat är bra. Någon som kanske till och med tror att omtanke, omsorg och kärlek skapar mer fred och mindre krig.
Detta tänker jag på när jag färdas genom Sverige i december.

måndag 22 november 2010

Ingen själslig svältkost på bibblan i Järfälla

I dagens DN (Kulturdelen s.8) kan man läsa artikeln "Bibblans själsliga svältkost" där knivskarpa, närmare 80-åriga Siv Widerberg, läser lusen av Stadsbibliotekarie Inga Lundén när hon listar flera av de förändringar av Stockholms stadsbiblioteks verksamhet som Lundén har initierat den senaste tiden:

"2. Plötsligt direktiv att det inte är barnbibliotekariernas sak att ta emot förskole- och skolbarnsgrupper då de kommer till biblioteken för att höra bokprat och låna barnlitteratur, utan detta är lärarnas sak vare sig dessa är insatta i ämnet eller ej."

Jag håller med Siv Widerberg i hennes kritik av Inga Lundéns åtgärder för Stockholms Stadsbibliotek när Widerberg i punkt 2. kommer till min egen käpphäst - att biblioteket tvärtom självklart skall samarbeta med skolor och förskolor för att gemensamt se till att väcka läslust och förtrogenhet med biblioteket hos barn och ungdomar - kan jag inte nog glädja mig över att vi har en kvinna som Siv Widerberg som vågar och vill stå på barrikaderna för barn och unga och deras rätt till bibliotek och bokprat och engagerade barn- och ungdomsbibliotekarier som får göra det dom är bäst på.

Alla barn går inte till biblioteket med sin familj, alla barn kommer inte från familjer där man läser böcker hemma och alla skolor har sannerligen inte välutrustade, bemannade skolbibliotek som kan förse eleverna med inspirerande boktips och böcker som inbjuder till läsning.
Därför har folkbiblioteket en ofantligt viktig roll att spela. När bibliotek och skola samarbetar får många, många barn möjlighet att besöka biblioteket på skoltid. De blir förtrogna med biblioteksmiljön och personalen som jobbar där, de får boktips från pålästa, engagerade barnbibliotekarier och de får tillgång till den fantastiska skattkista av gratis kultur som biblioteket är.
Många av dessa barn som besökt biblioteket med skolan väljer sedan att besöka biblioteket på sin fritid. Att plötsligt lägga barnbibliotekariernas yrkesspecialitet (bokprata, väcka läslust osv) på en redan arbetsbelastad lärarkår tyder på dålig respekt för både bibliotekariekårens yrkeskunnande, lärarkårens dito och viktigast av allt: BARNEN!

Järfälla folkbibliotek är inte en del av Stockholms stadsbibliotek. Här tror vi på samarbete mellan skola/förskola och bibliotek. Vi bokpratar, boktipsar och berättar sagor tills vi blir blå för barn i alla möjliga åldrar. Vi tror på att bjuda in barnen till biblioteket på skoltid eftersom vi då har möjlighet att nå alla (eller åtminstone många) barn. Och många, många är de barn i Järfälla som mött inspirerade, glada, bokslukande bibliotekarier och biblioteksassistenter som inget hellre vill än sprida läsglädje till barn.

Det tycker vi är viktigt och det tänker vi fortsätta med.

lördag 20 november 2010

Gästblogg: Brutus Östling

Egentligen var det inte tänkt att jag skulle göra någon bok i år. I stället blev det två, fast den ena ger jag ut först nästa år. Någon måtta får det vara.

Jag skulle egentligen ha åkt ner till de krushuvade pelikanerna i norra Grekland redan för något år sedan, men det sköts upp av olika skäl. Så jag åkte ner nu i januari. Det var kallt med grekiska mått mätt. Minus 8 grader flera morgnar. Och någon dag snöade det.

Det som är så bra med Kerkinisjön en timmes bilkörning norrut från Thessaloniki är att de lokala yrkesfiskarna har fattat tycke för dessa bjässar till fåglar. Och de matar dem med fiskrens och ibland även med en och annan riktig matfisk. Annat är det med storskarvarna som finns i tusental i sjön, dem hatar de förstås, de gör allt för att jaga bort dem från fisknäten som skarvarna lätt förstör.

Fiskaren Thomaz hjälpte oss att få bilder, han slängde fiskrens åt pelikanerna från båten och från stranden där han har sin fiskebod.

Pelikanerna blev riktigt närgångna. Det är inte varje dag man plåtar fågel med vidvinkel, rentav supervidvinkel, 16 mm.


Ibland hamnade jag under vingarna på dessa bjässar till fåglar. 190 cm i strumplästen mäter de när de sträcker på sig, tre meter melan vingspetsarna.Upp till tretton-femton kilo kan de väga.


Efter att ha fått alla fantastiska bilder i januari visste jag att jag måste göra en bok om dessa pelikaner. Jag återvände därför både i februari, då de fortfarande har den kraftigt rödfärgade näbbsäck som de får inför parningen, och senare även i april. Men i april var det inte vidvinkel som gällde utan långa teleobjektiv. Nu häckade pelikanerna, och näbbsäcken hade återfått sin normala gulaktiga färg.



Den krushuvade pelikanen är inte akut hotad men dock en utsatt art. Knappt 10.000 individer finns det i hela världen. Den största kolonin finns vid Presbasjöarna som gränsar till Makedonien och Albanien. Men där avråder jag från att fotografera dem, skulle man ge sig ut i vassområdet med en båt skulle man skrämma upp kolonin.

I Kerkini är det lättare, och här är det alltså inte ens fotografen som är närgången.

Kerkinisjön är reglerad och under första decenniet på 2000-talet hände det under flera år i rad att alla ungar och ägg dränktes när vattennivån höjdes mot vårkanten. Naturvårdare och entusiaster agerade, och med EU-pengar har man nu byggt inte bara en utan flera häckningsplattformar i trä, där pelikanerna nu häckar. Ett gott exempel på att man faktiskt kan göra något och att människans behov kan gå hand i hand med en hotad arts behov om bara viljan finns.


Närgångna var för övrigt också albatrosserna på Midway Atoll. Det var där - mittemellan Hawaii och Japan - jag tog bilderna till den andra boken, som kommer ut först nästa år. Albatrosserna på den lilla Stilla havsatollen kom själva fram och undersökte både kamerautrustning och mig själv. En gång hade jag fem albatrosser som med näbbarna tog tag i tröjan och byxorna. En fantastisk upplevelse. Utom de gånger albatrosserna råkade få tag i en bit skinn istället för tröjan eller byxtyget. Då skrek jag till.


Midway Atoll är en före detta marinbas. Det var under slaget om Midway som japanerna gjorde sin första förlust, här kan man säga att andra världskriget till slut vände.

Under Korea- och Vietnamkrigen utgick bombplanen från dessa två små öar, knappt sex kilometer långa.

Men i dag håller asfaltsbanorna på att växa igen, och nu häckar en miljon albatrosser och några hundra tusen svartfotade albatrosser här. Och ingen använder längre eldkastare mot några albatrosser för att rensa landningsbanan. - Istället får det fåtal plan som tar sig hit bara landa och starta i nattmörkret för att inte skada eller döda flygande albatrosser.

Att albatrosserna nu tagit över start- och landningsbanor - utom en - gav titeln på den bok som kommer ut nästa år: "Under asfalten vilar en strand - den glömda albatrossön".


Om pelikaner och albatrosser och andra fantastiska fåglar ska jag berätta på bildvisningen i nästa vecka. Men det blir även en liten repetition av temata från de två tidigare böckerna Kaxiga fåglar och Att överleva dagen.

---
Not: Brutus Östling besöker Jakobsbergs bibliotek onsdag 24 november kl. 18:00.

OBS! Begränsat antal platser!
Gratisbiljetter började delas ut på våra bibliotek lördag 13 november. Kontakta ditt bibliotek för att se om det fortfarande finns biljetter kvar! Telefonnummer finns i spalten till höger på denna blogg.

Varmt välkomna!

torsdag 18 november 2010

Våga vara!

Stolt och rakt i rygg går han till förskolan. Med de ärvda skorna på fötterna.
Skorna han tycker är snyggast i hela världen.
Och vad händer?
Barnen skrattar och pekar: ’Kolla, han är ju en flicka!’
Jo, det är ett par ROSA skor. Ärvda av storasyster.
Barnen skrattar, de vuxna höjer på ögonbrynen och vet inte vad de ska tycka.
Men killen står på sig. För han vet en hemlighet! Hemligheten är att han är kille ändå, färgen på skorna spelar liksom ingen roll! Den rosa färgen gör honom visst inte till tjej!
Och visst blir killarna i gänget lite avundsjuka? Men de rosa skorna får de inte, de är bara pojkens!
Gissa om han redan längtar efter att syrran ska växa ur de skorna med skinn som på kor?

Sandalerna av Anna och Martin Hedvall är en bilderbok om en stark liten kille som jag hoppas blir förebild för många barn - det är ok att vara den man är, strunt i skratt och höjda ögonbryn! Våga vara!
Finns den ännu inte på ditt barns förskola eller skola så finns den på biblioteket!

/Eva Brünahl

Rapport från Nordiska speldagen i Jakobsberg



Här kommer en liten rapport från Nordiska speldagen på Jakobsbergs bibliotek - i form av ett filmklipp! Mer bilder finns på vår Facebooksida.

onsdag 17 november 2010

Bokbytardagen - Inlämning pågår!


Så här ser det ut i vårt förråd just nu. På lördag är det nämligen dags för den årliga bokbytardagen! Inlämning pågår för fullt, och du kan lämna in dina böcker redan nu.

Så här går det till:
Har du tröttnat på dina böcker? Ta chansen att byta ut dem på den årliga Bokbytardagen. Allt du byter ska vara i GOTT skick och Bokbytardagen är bara öppen för privatpersoner.

Du kan lämna in böcker i förväg (men även lördag 20 november) från och med måndag 15 november. För varje bok du lämnar får du en kupong som du använder i utbyte mot en annan bok under Bokbytardagen. Det finns tre kategorier: 1. Barn- och ungdomsböcker, 2. pocketböcker (vuxen) samt 3. inbundna böcker (vuxen).

Tid:
kl. 11.00-14.00. Först till kvarn - kom i tid!

Plats: Hyllan, Jakobsbergs bibliotek.

Välkommen!

tisdag 16 november 2010

Hälsohyllan är här


Senaste tillskottet till Kallhälls temahyllor är hyllan för dig som går igång på ord som pilates, detox, KBT, mindfulness, spikmatta och LCHF. Avdelningen heter Må bra och här hittar du böcker om kost, träning, psykologi och medicin. Välkommen in och låna!

Ni gör mig så glad


Min morgon på biblioteket började idag med sagostund för en närliggande förskola. Jag har aldrig träffat barnen förut utan vet bara att de blir 12 stycken och att de är mellan tre och fyra år.
En bedårande skara småttingar knatar in vid halv tio-tiden och efter sedvanligt meck med vantar, mössor och overaller tar alla plats på varsin kudde. Jag hade förberett 3 sagor, alla med djurinslag: räv och höna, varg och får.

När sista berättelsen om en hungrig varg vars hjärta smälter för ett litet värnlöst får är slut börjar vi prata om vargar och jag frågar om de känner till några andra sagor om vargar. Visst gör dom det! Rödluvan är allmängilitigt gods, men även sagan om De tre små grisarna. Vips är dessa litterata tre- och fyraåringar igång och återberättar växelvis den välkända sagan. Det är en så makalöst fantastisk grupp och mitt bibliotekariehjärta blir så glatt av deras insatta kommentarer.


Efter tre sagor tror jag att de små är nöjda och kanske vill påta runt lite i biblioteket tillsammans med mig, men ack vad jag bedrar mig. "Jag vill höra en till saga" säger en av småttingarna och övriga instämmer. "Men är ni inte trötta i öronen?" frågar jag. "Nej!" kommer det unisont. Lite på inspiration övergår vi till boken om Bu och bä i blåsväder. När den är slut finns det fortfarande lässug kvar så medan barnen mumsar äpple fortsätter vi lässtunden med Snurran städar och Örnis bilar. Sen börjar fröken bibliotekstant bli lite hes, och på förskolan vankas det snart lunch.

Det blir dags att säga adjö:

"Katten jamar och hunden ger skall,
nu slutar detta i alla fall"

torsdag 11 november 2010

Den som söker hon ska finna





I dagens DN kan man läsa i en liten notis att amerikanska fredsaktivister har infiltrerat ett flertal boklådor och förflyttat före detta presidenten George W Bushs memoarer från just memoarhyllan till - hör och häpna - deckarhyllan. Kampanjens syfte är att "rikta strålkastaren mot hans presidentgärning, som enligt dem präglas av brottsliga handlingar."

Aktivisterna har fått sin inspiration från brittiska dito som omplacerade förre premiärminsistern Tony Blairs bok, Mitt liv min resa, till hyllorna för fantasy och skräck.

Inte för att George W Bush är något att skämta om, men jag tycker att idén med att placera böcker lite efter tycke och smak är desto roligare. Det finns många bibliotek idag som experimenterar med olika sätt att placera böckerna. Allt för att göra våra medier mer attraktiva och lätta att hitta.
På biblioteket i Barkarby där jag har min hemvist har vi experimenterat mycket med en tematiska uppdelning av bokbeståndet. Det innebär att man hittar roliga böcker på en och samma hylla. Böcker om kärlek på en och samma hylla och böcker om hälsa och välbefinnande på en och samma hylla och så vidare i all oändlighet. Men att göra böckernas placering till en politisk markering har faktiskt inte föresvävat mig. Det är ju inte riktigt bibliotekets uppdrag heller.
Jag ägnar väldigt mycket tid åt att älta böckers ultimata placering i biblitotekslokalen, och just därför blev jag så oerhört glad när jag läste nyss nämnda notis i DN. De där aktivistern är "way ahead of me".Det blir att lägga pannan i djupa veck och tänka ännu ett varv kring böcker och deras ultimata placering.

Jag vill förstås inte uppmana till några gerillafasoner på biblioteket. Vi som jobbar på bibblan gillar nämligen ording och reda (surprise) och vill gärna ha en synergi mellan bokhyllan och den datoriserade katalogen. Men om jag en dag i framtiden skulle hitta ovan antydda Decision points (vi äger den inte i nuläget) på deckarhyllan tillsammans med andra skräckhistorier och rysare så är inte jag den som är den - jag låter den stå kvar...

För den som vill läsa mer om herrarna Bush och Blair och deras politik erbjuder bibblan bland annat följande lektyr:




Mitt liv min resa (i skrivande stund är den fortfarande placerad bland memoarerna)

tisdag 9 november 2010

Bebisinvasion





Idag har Bok & bebis haft sin andra sammankomst på biblioteket i Barkarby.

Om första tillfället var en succé så vet jag inte vad jag ska säga om detta.

Inte mindre än 10 glada bebisar med tillhörande mammor och pappor invaderade

det bibblan för en sång- rim- och ramsstund!


Terminens sista Bok & bebis blir den 7 december kl 10.00.


Välkomna!

fredag 5 november 2010

Virkworkshopen!


Virka är kul!
Och beroendeframkallande...

I tre dagar har vi virkat här i Barkarby. Det har varit så roligt! Många vågade sig på att testa och det blev 31 deltagare i vår virkworkshop (+ Eva, Sarah och Anna som agerat instruktörer), om vi räknat rätt.

Vi i personalen hade ju tjuvstartat lite för att ha koll på det här med att virka mobilfodral. Det visar sig vara svårt att sluta när vi väl kommit igång. Snart var det fler som upptäckte detta. För om man inte blivit klar med sin virkning så kom man tillbaka igen.

Virkning kräver tålamod. Det är pillrigt och det tar tid att virka ett mobilfodral. En del tyckte att ett armband var mer lagom. Andra nöjde sig med att ha provat på luftmaskor.Vissa tog med sig virkningen hem för att fortsätta. Hoppas det går bra för dem och att de fortsätter tycka att det är roligt.




Till dem kan vi bara säga: Heja ungar och lycka till!!
Det har varit så roligt att virka med er. Kom gärna och visa oss på biblioteket hur fint det blev när ni är klara.


tisdag 2 november 2010

Rom & Florens

Foto: Mattias Pettersson

Foto: Mattias Pettersson

Jag tillbringade förra veckan i Rom och Florens. Vilka fantastiska städer! Men framför allt, vilken fantastisk kartbok jag hade med mig från bibblan!
DN har givit ut ett gäng praktiska kartguider i fickformat där man enkelt slår upp aktuellt område och viker ut en karta över just det området. Ett enda utvik alltså. Dessa kartguider innebär sålunda slutet för dessa krångelkartor i megaformat som man aldrig lyckas vika ihop rätt, och den jag fick med mig gjorde semestern än mer behaglig. Faktiskt. Jag hittade rätt hur smidigt som helst.

En annan bok som jag varmt rekommenderar om man är lagd åt det mer morbida hållet är Maud Websters oerhört informativa Döden i Rom, vars undertitel - ”En annorlunda historisk guide till den eviga staden” - är med sanning överensstämmande, där betoningen ligger på annorlunda.
För mer sedvanligt myspys läste jag Rom: maten, människorna och livet av Kristina Kappelin, även detta en bok som kanske hellre bör läsas än de ganska trista reseguiderna från Första klass som de flesta turister släpar omkring på.

I Jakobsberg har vi förresten under en längre tid diskuterat en förändring av vår anonyma entré. Mitt förslag – fullkomligt orealistiskt, men drömma måste man ju – är att piratkopiera Nationalbiblioteket i Florens rakt av. Så här:

Foto: Mattias Pettersson

Notera de små, små människorna i nedre delen av bilden, vid den vita skylten. Klicka på bilden för att förstora.

Eller varför inte något i stil med entrédörren till Santa Croce? Vår lilla bibliotekskasse syns väl knappt längst ner på fotot...

Foto: Mattias Pettersson

För mer bilder på sanslöst gigantiska monument som du förmodligen redan har sett tusen gånger, samt lite annat bonusmaterial, kan du kika in i mina två Facebook-album här och här.