torsdag 29 april 2010

När bibliotekarierna själv får välja: Sex eller städning?


På biblioteket i Barkarby jobbar vi mycket med att hitta nya former för hur vi sorterar och skyltar med våra böcker. Det medför att vi går och rotar och plockar mycket i hyllorna. Ofta hittar vi dolda guldkorn som vi försöker puffa för genom att ge boken en mer attraktiv placering, men det händer även att vi hittar de mest obskyra böcker där man sannerligen undar om någon någonsin kommer att vilja låna dem.


Naturligtvis är vi inte sämre än att vi även försöker ge dessa böcker en ärlig chans att hitta hem till någon.

Idag när vi arbetade med att sätta tillbaka återlämnad facklitteratur och samtidigt passade på att småstäda lite i hyllorna gjordes en märkvärdig reflektion:
På biblioteket i Barkarby har vi ett oväntat stort antal böcker som handlar om att städa, feja och sortera prylar. Hyllorna dignar under böcker som förträffligt beskriver hur du ska skura och pynta ditt hem, ta bort fläckar samt vika servetter på allra bästa sätt. Omedelbart drar jag slutsatsen att någon bibliotekarie med städdille måste ligga bakom detta digra utbud.

Jag hittar:

och detta bara för att nämna några...

När jag sedan närmar mig hyllan för sex och samlevnad är det betydligt dystrare besked.
Här hittar jag en bok om abort, en bok om prostitution samt två böcker om våldtäkt. Och detta är sannerligen allt. Hmm hur har man egentligen tänkt här? Är sex på biblioteket verkligen så dyster och problemorienterat och varför har vi valt att prioritera inköp av böcker om dammtorkning och fläckbortagning framför böcker om sex och njutning?

För det är nämligen så. Trots att jag letar med ljus och lykta hittar jag inte en enda bok om lust, sex och attraktion.

Lyckligtvis är det bättre ställt på våra syskonbibliotek i kommunen. Där finns allehanda böcker på ämnet.

Som huvudsakligen ansvarig för Barkarbys bokinköp får jag ju säga att jag skäms, jag som faktiskt har praktiskt möjlighet att påverka har ingen riktigt bra förklaring till sakernas tillstånd. Men nog måste det vara att ämnet lust och njutning för vanliga vuxna på något sätt har belagts med en lätt "onödighetsstatus"på biblioteket.

För när det kommer till ungdomar finns en ordentlig bunt böcker på ämnet. Rådiga, praktiska böcker av kända sexologer, tänkta för spirande kroppar med spirande känslor. Så långt är allt förvisso väl. Men för vanliga fullvuxna människor är utbudet faktiskt lika med noll. Nog är det så att ett litet bibliotek har en begränsad budget, visst är det så. Och kanske är det också så att när vi gör vårt urval av böcker med den lilla plånboken i handen så sitter Luther på axeln och viskar "köp nu för guds skull nyttiga, kloka och lite småtråkiga böcker, det kan ju inte var hur kul som helst att gå till bibblan". Nu är förhoppningsvis de lutheranska tiderna något så när passerade på bibblan.

Böcker ska köpas och finnas för att väcka lust och glädje. Läslust, matlust, odlingslust, sånglust, konstlust och kroppslig lust. Och för lilla Barkarbys del ska det omedelbart bedrivas bot och bättring.

På stående fot köper jag till biblioteket i Barkarby:


Nu kommer det att dröja ett par veckor innan böckerna rent fysiskt finns att låna i Barkarby, så för den som inte vill vänta kan jag meddela att samtliga böcker finns att låna på kommunens övriga bibliotek.












/Sarah Utas


onsdag 28 april 2010

Graffitin VS Nolltoleransen

Graffiti rör alltid upp känslor hos människor. I Stockholm råder en hård form av nolltolerans, vilket i grova drag innebär att till och med själva stilen som förknippas med graffiti – estetiken – är förbjuden i stadens regi. Inga utställningar, stadsvandringar eller debatter där graffiti förekommer får alltså anordnas i stadens regi. Om ett privat företag vill beställa en graffitimålning blir det stopp om målningen syns från allmän plats.



Street art i form av exempelvis stickgraffiti, tankeväckande affischer och klistermärken ses ofta på med blida ögon, medan det man inte förstår, "det fula klottret", avskys av de allra flesta och utan vidare kallas vandalism. Här finns knappast några grader i helvetet – allt fult som vi inte förstår ska bort! Men den gulliga stickgraffitin kan gott sitta kvar...
Och eftersom det inte finns några lagliga alternativ tvingas graffitin till det snabba, "fula" och olagliga. Lusten att skapa tas sällan till vara på.

Att det alltid kommer att finnas olaglig graffiti är lika självklart som att det alltid kommer att finnas människor som inte håller hastighetsgränsen. Är det då vettigt att bemöta graffitin med den hårdaste formen av nolltolerans? Problemet är väl inte att människor har lust att skapa eller är intresserade av den här kulturen? Problemet är att det inte finns några lagliga alternativ, och att graffiti därmed alltid förknippas med kriminalitet.
Se på Berlin – där är graffitin en del av turistattraktionerna.

Att det finns lika många typer och stilar inom graffiti som det finns kulörer i ett färgspektra är det kanske inte många som tänker på. Här nedan kan man beskåda resultatet av några målares framfart där graffitin tar en annorlunda riktning.









När graffitimålares kreativitet får löpa fritt brukar det hända grejer! Ett exempel på det är den uppmärksammade filmen Metropia, den första svenska animerade storfilmen – rikligt omskriven i press världen över – där bl.a. Vincent Gallo och Juliette Lewis medverkar som röstskådespelare. Flera av filmskaparna är eller har varit graffitimålare, vilket märks i filmen...
Metropia
anländer inom kort till Jakobsbergs filmställ.



Du som är intresserad av konstformen graffiti hittar böcker här.
Per Anderssons Medan Svensson åt plankstek är en av de bättre om man vill få en inblick i graffens hemliga värld.

tisdag 27 april 2010

Om du gillade Hungerspelen


är den här boken nästan lika bra. Ful av Scott Westerfeld utspelar sig också i ett framtida Nordamerika. Vår civilisation är utplånad, kvar finns bara ruiner av de gamla städerna. De människor som överlevde har byggt upp nya högteknologiska städer som invånarna sällan lämnar. Städerna är helt självförsörjande vad gäller energi, mat etc.

Vi 16 års ålder opereras alla till fullständig skönhet och den enda uppgiften de närmaste åren är att ha så roligt som möjligt. Anledningen till operationen sägs vara att alla ska vara lika så att man inte ska kunna döma någon pga utseendet. Jämlikhet i extrem form alltså. Innan 16 är man ful något som alla tar för sanning. Men är det bara utseendet som ändras i och med operationen? Alla "nysnyggingar" blir så självupptagna och nästan korkade.

Tally ser fram emot sin sextonde födelsedag men några månader innan träffar hon Shay. Shay vill inte bli opererad och avslöjar för Tally att det finns folk som bor utanför städerna, som inte är opererade. Hon pratar om att rymma, om den mystiska staden Smoke, om den mystiska David. För Tally blir detta omvälvande, hon har aldrig tänkt att det skulle finnas alternativ till det liv hon lever. Varför skulle man inte vilja bli snygg?

En spännande men samtidigt tänkvärd bok. Vad är fult, vad är snyggt? I en värld där alla är snygga blir det normala fult. Samtidigt en klassisk berättelse om överförmyndarsamhället. Myndigheterna vill det bästa åt folket men det gör samtidigt att männiksornas frihet och bestämmanderätt över sina liv försvinner.

När boken är färdigläst, finns det som tur är två delar till!

Läs också Saras inlägg om Hungerspelen och Fatta eld.

fredag 23 april 2010

Choklad? That is the question.



Vad jag än försöker börja det här blogginlägget med, kommer alltid ordet choklad tillbaka. Så nu sökte jag på böcker till ordet choklad. Du kanske tror att det inte finns några böcker på choklad som inte gör dig sugen, men vad säger du när jag säger ättiksgurka med choklad. Ja det finns verkligen en bok med det namnet, googla det bara. Jag har verkligen problem med att hålla ämnet i det här blogg-inlägget relevant, eller? Jag vet inte, men jag kan inte komma bort från den där ättiksgurkan hur mycket jag än försöker. Den liksom sätter sig i huvet, kan det vara gott med ättiksgurka och choklad?, kan det vara en skämtbok?, Kan det vara någon felöversättning från original språket så att den egentligen heter ”allt från ättiksgurka till choklad”? Den sitter där orubblig i mitt filosofiska ”kan det vara” center.
Jag tar en paus nu (och äter choklad) annars kommer det aldrig bli ett seriöst inlägg av det här.




Så nu är jag tillbaka och har köpt, ja vad annars … CHOKLAD! (For your information 2st eldorado mjölkchoklad). Nu borde jag kunna tänka på nåt annat. Ja back to the point and no its not chocolate its biblioteket (och choklad såklart). Jag förstår inte hur jag skulle överlevt denna hemska praotid utan choklad - okej det var en liten lögn då. Alla här är faktiskt jättesnälla men jag skulle ändå inte överlevt en vecka utan choklad (som den lilla choklad/bok beroende person jag är). Och bara så att ni vet så behöver jag inte ha choklad pga mens because… Im a guy… Hmmm jag ska nog avsluta den här ”diskussionen” (schizofren?) innan den blir för pinsam.

Vill bara lägga till att deras fika är jättegott, man får bra tider och har många roliga o annorlunda jobb här det finns typ miljoner små roliga jobb som måste göras, alltså en bra prao plats. Alla här är ju roliga men ändå Ibrahim slår du dom stort med ditt visitkort



















<-- Ibrahims visitkort

Nu ska jag hem och äta……… CHOKLAD! (ska kanske testa med ättiksgurka…) Hmmmm kanske en varning skulle passa in här på hur beroendeframkallande choklad är … nääääh nu ska vi vara glada optimister här.

Och bara för att lägga till ett bok tips (ser att andra gjort det) så säger jag temeraire/eragon serien båda är på sätt o vis lite lika men med att temeraire är mer vuxen och mer realistisk (som om det verkligen finns drakar) men därmed lite svårläst (alla känner till eragon såklart), annars är dom båda ett måste för alla fantasyälskare som jag.





















<-- 1:a boken i serien (Läs den!!!)





Adam Jerlhagen (kille)

Engelska skolan i jakobsberg (prao-elev)




Lucinda gästbloggar


”Kan jag väl,” svarade jag efter ett ögonblicks tvekan när han kom och frågade om jag ville skriva i Järfälla biblioteksblogg. Jag var tvungen att se efter om jag kunde klämma in det på schemat efter det att jag sovit, sprungit som tokig bakom böckerna i bokhyllan, sovit, slagit Milou på örat och tittat ut på björken med skatan.

Jag blev faktiskt glad att han frågade. Det betyder att mina anspråkslösa alster uppmärksammats av mina inneboende. Och även om jag långt ifrån eftersträvar berömmelse, så är det roligt att se att han tycker om mina vardagsbetraktelser. Jag har inte provat att blogga än. Faktum är att när jag försöker skriva på datorn brukar han mest vara rätt så brysk och lyfta iväg mig, ställa ner mig på golvet och mumla saker om klåfingrighet. Men jag är glad ändå. Jag har fått en skrivmaskin som är nästan bara min! Den är alldeles turkos och kan skriva både i rött och i svart. Den brukade vara hans mormors, men nu står den här, lagom långt från en av mina fåtöljer.

Den är jättefin! Men det bästa med den är tangenterna! Mycket bättre med en sån här mojäng än hans tråkiga dator som inte låter någonting. Trycker man på en tangent här så far det iväg en metallarm med en väldig fart, men är man snabb (jag är rätt snabb) så kan man nästan fånga den innan den träffa pappret. Så ibland. Ibland när jag skriver något viktigt kan det hända att jag blir som förtrollad av de däringa metallarmarna och helt kommer av mig mitt i ett epos. De är tokroliga! Fast jag har dålig skrivardisciplin, det har jag. Det går bättre nu när jag bloggar, märker jag, utan alla roliga ljud och grejor.

Det enda som kan störa mig nu är min nemesis, herr Svans. En mycket lömsk figur som hela tiden lurar i bakgrunden. Han är inte lika jobbig som förr, faktiskt. Jag har lärt mig att inte låtsas om honom nästan alls. Jag har blivit rätt vuxen, nämligen. Jag måste inte jaga honom jämt längre. Förr var han på mig hela tiden!

Det om det. Varför frågade han mig om att blogga egentligen? Han rycker på axlarna. Jag kan ju skriva om hur roligt det är att skriva! Fast det kanske ni har förstått. Om jag bara kunde fånga metallpryttlarna! Rackarns nära nästan jämt. Jag tycker om att läsa också. Gärna står jag i böckerna när jag läser dem. Det blir enklare då. Det kan bli vad som helst, jag är allätare när det gäller böcker. Beror på vad han har i knät, som han läser. Fast ska jag rekommendera något så får det bli Ensammast i världen av Magda Eggens, för den är gulligast. Just-så-historier av Rudyard Kipling, eftersom den är klokast, och Mannen Dog av Wole Soyinka för den är roligast att putta ut ur bokhyllan och ner på golvet.

tisdag 20 april 2010

Lättläst hårdrock

Alla vet ju att hårdrock är den bästa musikstilen, och en av de skönaste böckerna som skrivits i ämnet heter kort och gott Hårdrock! – med utropstecken!
Författaren Rickard Jakbo hyllar hårdrocken och har full koll.
Hårdrocken i sig är svår att ta till sig, men Jakbo gör det hela mycket enkelt. Och framför allt roligt! Kapitelrubriker som "Alla hatar hårdrock", "Hoten mot hårdrocken", "Farmor pekar finger" och "Ozzy ser mig!" vittnar om att Jakbo har distans till det hårda.
Boken är utgiven av LL-förlaget, där de båda L:en står för LättLäst.

Även om man inte gillar den ljuvligaste av alla musikstilar har man stor behållning av detta mästerverk, för vem drar inte på smilbanden åt beskrivningen av thrash metal: "Ett flygplan i skallen". Eller när författaren skriver om Mötley Crüe:

1984 dök ett band upp som visste hur livet skulle levas. Deras hår var högt och stajlat, kläderna gnistrade i strålkastarskenet. De var sminkade och hade rosa gitarrer. Var de transvestiter? Nej, de var Mötley Crüe.

Hårdrock! är stor litteratur!

PS. På tal om hårdrock: Jag har precis avverkat fem dagar i Holland på den fantastiska Roadburn-festivalen i fantastiska Tilburg. Jakobsbergs egen Johan Längqvist skulle stå på scenen med sitt fantastiska Candlemass (jag skrev om ett magiskt biblioteksögonblick här), men av detta blev intet, ty det satte en gammal stratovulkan vid namn Eyjafjallajökull stopp för. Sanslöst!
Inte ens hårdrocken är tillräckligt hård för att trotsa Moder Jord.

Världsbokdagen!

Världsbokdagen
Fredagen den 23 april är det Världsbokdagen. Välkommen att fira den på biblioteket i dagarna två!

Torsdag 22 april
Vi tjuvstartar med ett författarbesök. Charlotta von Zweigbergk kommer och pratar om boken "Cirkus 50" på Hyllan, Jakobsbergs bibliotek kl. 18.30.

För barn har vi sagostund med Gissoo i Drakrummet, Jakobsbergs bibliotek, kl. 16.00. Passar bra för de som är 6-10 år.

Fri entré till torsdagens evenemang som genomförs i samarbete med ABF Norra Stor-Stockholm, Författarcentrum och Kulturrådet.

Fredag 23 april
På den stora dagen har vi Bok&Mat, bokpratslunch, på Hyllan, Jakobsbergs bibliotek kl. 12. Personalen tipsar om böcker medan ni sitter och äter. Förköp av biljetter à 50 kr, senast onsdag 21 april på biblioteken.

Gammal kärlek…

När jag någon gång får lite tid över (ja, det händer faktiskt, även om jag önskar att det skulle hända more often) så brukar jag sätta mig vid datorn med en kopp kaffe och surfa ut på nätet för att hälsa på våra ’blogg-grannar’ i cyberrymden. Ett favoritställe är http://www.owlit.blogspot.com/.


Idag drabbades jag av akut längtan direkt när jag öppnade owlits sida- en bild på Hemingways Finca Vigia på Kuba dök upp- och med den bilden kom längtan!

Längtan att få åka till Kuba, att få kika in i Hemingways liv, att njuta av samma härliga utsikt som han, att få sitta vid samma fina pool… Hus och hems Ebba Zettergren har gjort det och reportaget (som owlit skrev om) finns att se här: http://www.husohem.se/Hem/Fritidshus/Hemma-hos-Hemingway/

Men varför Hemingway, då?

Jag vet inte, ärligt talat. Det bara hände, när jag gick på gymnasiet och skulle skriva ett specialarbete, så råkade han finnas där i skolbibliotekets bokhylla, jag hade ingen aning om vem han var eller vad han skrev för böcker - men jag tyckte om omslaget! Så kan det gå.

Lånade hem en mängd böcker, köpte biografi efter biografi och var fast- för livet, tydligen.

Plötsligt var man inne i vuxenlitteraturen! Jag började läsa biografier och samlade till slut allt som gick att få tag på om just Ernest Hemingway. Så det kan gå. Böckerna har än idag en särskilt plats i bokhyllan där hemma…

Det har skrivits mycket om honom, det finns de som inte alls tycker om honom - men för mig var det som en första stora kärlek.

Blickar jag tillbaka så var det nog mest människan bakom litteraturen jag var intresserad av. Vem var han som skrivit om djurfäktning (på ett sätt som fascinerade mig, även om jag inte alls gillar själva idén!), som fick Nobelpriset i Litteratur 1954 och till slut tog livet av sig?

Jag har nog kommit honom lite närmare. Men att resa till Kuba- ja, det kanske blir av någon gång. Vem vet? Längtan finns.



/Eva Brünahl

onsdag 14 april 2010

Clau-clau-Claudius


Nästa dag ställde han upp armén i slagordning på havsstranden, bågskyttarna och slungarna främst, sedan de germanska hjälptrupperna beväpnade med assegajer, sedan romerska huvudstyrkan och sist de galliska trupperna. Kavalleriet stod på flyglarna och belägringsmaskinerna var placerade på sandkullar. Alla undrade vad i all världen skulle hända. Caligula red ut i vattnet så att det nådde upp till Penelopes knän. Då skrek han: ”Neptunus, gamle fiende, försvara dig! Jag utmanar dig på liv och död. Du överföll lömskt min vars flotta och skingrade den, det gjorde du, va? Pröva nu din makt mot mig, om du vågar.”

En liten våg kom framrullande. Han gav den ett hugg med svärdet och skrattade föraktfullt. Sedan vände han kallblodigt om, red tillbaka upp på stranden och lät blåsa signalen ”allmän strid”. Bågskyttarna sköt, slungarna slungade, germanerna kastade sina assegajer, romarna sina javeliner och gick löst på de små vågorna med svärden, kavalleriet gick till anfall på båda flyglarna, simmade ut ett stycke och högg med sablarna i vattnet, kastmaskinerna slungade klippblock, jättejaveliner och järnspetsade bjälkar. Caligula gick ombord på ett örlogsfartyg och ankrade utom räckhåll för projektilerna. Där ropade han hånfulla utmaningar till Neptunus och spottade över relingen långt ut i vattnet. Neptunus gjorde inget försök att försvara sig eller att svara med undantag av att en man blev nupen av en hummer och en annan bränd av en manet.

Vad är nu det här då? Jag kunde bara inte låta bli att återge ett litet stycke om Caligula, som utsåg sig själv till övergud och tydligtvis blev en smula osams med havet. Ovan återges hur Caligula löste problemet med att Neptunus inte löd.

För det var tider det! Augustus hustru Livia, kejsar Tiberius och kejsar Caligula såg till att livet inte blev tråkigt i romarriket, eller att det åtminstone blev såväl oberäkneligt som kort. Allt är återberättat av den fysiskt deformerade Claudius som ingick i kejsarfamiljen, men eftersom han råkade bli driftkucku, ansågs han som ofarlig, slapp bli förgiftad och blev sedermera kejsare. Det här är hans egen historia, och som sådan bär boken den lämpliga titeln Jag, Claudius. Claudius ondgör sig över tillgjorda, fiktiva romaner där annat en kall, hård historisk fakta återges, så han skulle vara mycket missnöjd när han får veta att allt han säger är hopdiktat av Robert Graves i denna förtjusande, giftdrypande klassiker. Dessutom ytterligare förevigad 1976 i form av en strålande BBC-serie med Derek Jacobi i huvudrollen som vår dreglande, halte, stammande hjälte.

För decennier sedan (två) försökte jag läsa den här, men la ifrån mig den. Så många namn, en stammande huvudperson och en bok där alla goda gick hädan med magont medan alla lömska intrigmakare satt kvar där de satt. Och dessutom konstiga namn. Nä, vet ni vad. Jag kräver dramatik med lyckliga slut! Nu vet jag bättre. Det här är hur rolig läsning som helst!

måndag 12 april 2010

Nyhetsmail för tv-spel

Snart kommer det ett nytt nyhetsmail för dig som är intresserad av tv-spel. Klicka här för att anmäla dig om du inte redan har gjort det.
I väntan på detta rekommenderar jag att du kollar den här kortfilmen några hundra gånger. Den är ju så cool att man nästan avlider av beundran.
Tänk om världen blev en pixel...

onsdag 7 april 2010

Hjälp att hitta





130.000.

I runda slängar är det så många böcker, filmer, tidskrifter, skivor, tv-spel, ljudböcker som finns på Järfällas bibliotek. Inte konstigt att man går vilse ibland. Vi jobbar för att det ska bli enklare att hitta det du söker eller för att bli inspirerad. Därför finns det nu nya länkar i bibliotekskatalogen, där du får listor över vilka filmer, ljudböcker och tv-spel som finns. Klicka på respektive bild så kommer du till underavdelningar.

Vi vill gärna ha tips på andra listor du tycker att vi borde skapa. Skriv en kommentar här eller använd vårt kontaktformulär.

Nattfåk


Så här i vårprunket hamnar jag mitt i en midvinterstorm. Mig själv att skylla. Ty istället för att luta mig mot en husvägg i lä, reser jag till en dubbelfyr på östra Öland. Bortanför fyrarna står ett stort, ensamt hus, som enligt sägnen är byggt av spillror från förlista fartyg. En av fyrarna är slocknad sedan länge, men när någon ska dö, då tänds åter ljuset i den norra fyren. Åtminstone sägs det så. Det spökar i huset också. Alla som dött på gården, eller i bränningarna utanför. De knarrar i trapporna, och viskar i väggarna. Vad mer? Jo, där finns en gammal sankmark där det offrades såväl djur som människor under långliga tider innan kristenheten kom till ön.

Glömt något? Just det. Där finns ju fåken också. Själv trodde jag att det kom från engelskans fogg och var en dimma, men det var ingen dimma. Det var en storm. Och kommer den om natten så blir den en nattfåk. Ingen vanlig storm, den där. Nej, när fåken är i antågande gör man bäst i att stanna inne. Annars kan man mycket väl bli ytterligare en av de som knarrar och viskar om nätterna. Vad säger ni? Ska vi flytta dit?

Nattfåk har det skrivits en hel del om, och den är inte helt ny, men relativt. Eva har tidigare skrivit om den här. Jag antar att den med fördel läses i november, när det stora vemodet rullar in, men nu hände det sig så att jag lyckades plocka den ur hyllan i april. Det är en spänningsroman, därom råder inget tvivel, med en och annan kriminalgåta, såväl gammal och undanstoppad, som ny och påtaglig. Och däri ligger problemet för min del. Eftersom det är en spänningsroman med gåtor, så mer eller mindre krävs det att alla gåtor får en förklaring, och jag önskar jag slapp. Allting behövs inte redas ut. Jag skulle mycket hellre inte få veta varför eller hur.

För i början, när jag slog upp boken och det var mörkt ute, tyst i lägenheten och knarrandet och viskandet i boken blev alltför likt knarrandet och tisslandet i min lägenhet bestämde jag mig prompt för att, ”Nej, den här läser vi i dagsljus! Därmed basta!” och det är ett gott betyg åt en läsupplevelse. Jag önskar att Nattfåk låtit mig behålla den gåshuden raka vägen genom. Ibland är det bättre att inte få veta. Detta sagt – en gnutta gåshud?

Läs Nattfåk av Johan Theorin eller flytta till östra Öland.

torsdag 1 april 2010

Finanskris, bilindustrin och när gamla sanningar slängs överbord



Den ekonomiska omvandlingen fortsätter att rulla på. För Sveriges del har den inneburit bl a att flaggskeppen SAAB och Volvo PV (som vi fortsätter att betrakta som svenska) nu har sålts igen. SAAB till nederländskt och kanske ryskt ägande, Volvo PV till det kinesiska bilföretaget Geely. När Geely första gången dök upp som tänkbar köpare av Volvo så fälldes många kommentarer om att detta var slutet för Volvo och ”vad vet kineser om att bygga bilar”. Nu vet man mer och framförallt att det sista årets ekonomiska kris delvis beror på att Asiens ekonomier växer sig allt starkare. Vår tids guldrush finns inte västerut, men i öster.

Hans Rosling har tagit initiativ till Gapminder – en webbplats där man kan hitta jämförande statistik över utvecklingen i världen och den presenteras på ett nytt pedagogiskt sätt. Hans syfte med Gapminder är att motverka att vi ofta har en alldeles för onyanserad syn på världen. Att vi ibland tror att alla länder i t ex Afrika ligger på samma ekonomiska nivå och att människors livsvillkor alltså är de samma. Vilket är långt ifrån sant enligt honom.

På tal om Kina och asiens ekonomi så finns mycket information att hitta på Gapminder. Det finns bl a en filmad föreläsning där Hans Rosling beskriver den här utvecklingen på sitt oefterhärmliga sätt. Inspirerande och tankeväckande!