fredag 26 februari 2010

GILLAR DU DINOSAURIER?


På sportlovet kommer alla biblioteken i Järfälla att ha en tävling där du som är mellan 6-12 år kan passa på att testa vad du kan om dinosaurier.


Nu gäller det för alla skollediga barn att vässa sina dinosauriekunskaper.
Hur såg egentligen en quetzalcoatlus ut och var den större eller mindre än den mer kända ptetranodon?
Och hur många fingrar har egentligen en tyrannosaurus? Just detta kan tyckas vara en onödig fråga, men just att räkna tyrannosaurens fingrar är det säkraste sättet att skilja den från sin snarlika släkning allosaurien.
En del frågor kommer att vara lite småknepiga så det är fullt tillåtet att använda någon av alla dinosaurieböcker som finns på biblioteket.
För den som vill göra andra saker än att delta i dinosauritävlingen finns det mycket annat roligt att göra på biblioteket under sportlovet.

Sista dagen

<-- Jag med Röda Rut (insidan)


Sorgligt men sant, idag är det min sista dag som PRAO-elev på Järfällas bibliotek. Men jag har sett och lärt mig en massa saker! Redan första dagen beskrev jag den som "intressant, lärorik och kul" för mina kompisar! Och jag är fortfarande frisk trots alla småknattar jag mött under tiden!
Och att köpa en Semletårta och sedan äta den var smarrigt!
Tidigare elever som har PRAO:at här har beskrivit ganska bra hur det är här, så jag skriver inte så mycket om det. Jag kan bara säga att:
* Det har gått otroligt snabbt!
* Varje dag gör man något nytt, så du blir aldrig uttråkad!
* Personalen önskar dig en trevlig resa hem och frågar om du har med dig allt
* Om du ska PRAO:a, då ska du ABSOLUT välja denna plats! Trevligare ställe finns (nog) inte!
VARNING: Se bara till att inte gå vilse på övervåningen som jag gjorde första dagen.
Plus så fick jag veta att det finns tre stycken Ev:or som jobbar här. :)

Nu har jag absolut ingen idé vad jag ska skriva om (detta är min första gång jag skriver ett blogg inlägg också), men jag kan ju skriva lite om min lilla goja där hemma, som personalen föreslog för någon dag sedan.
Tootii, du är världens sötaste med din lilla näbb som slickar i sig apelsinjuice och du har de puffigaste kinderna jag någonsin sett! Puss på dig (på avstånd)!!

Sportlovet börjar ju på måndag, men för mig börjar det imorrn (lördag). Jag är ju ledig då också, så det spelar väl ingen roll? Biblioteken har en tävling för barn under Sportlovet, med temat Dinosaurier! Det låter väl spännande? På Jakobsberg kan man även få göra sin egen dino och klistra ihop den. De blir jättefina!

Tack för att jag fick PRAO:a här, det var jätte kul! Man kan inte få sommarjobba här också...? :)
Prao-elev: Elina Peyda, klass 8A, Björkebyskolan

torsdag 25 februari 2010

Bokrea 2010

Jag känner en snubbe som äger väldigt få böcker. Honom såg man ju ner på direkt! Men så visade det sig att karln har läst betydligt fler böcker än mig, och kanske än viktigare: hans kunskap och insikt om det han hade läst är otroligt fascinerande. Han ser dock inget värde i ägandet av böcker - något som jag kanske borde hålla med om, men som är svårt att förlika sig med. Jag gillar ju sprängfyllda bokhyllor och det står jag för. Att kunna använda böckerna nästan som ett forntida Google är en ynnest.
Umberto Eco, kanske mest känd för sin debutroman Rosens namn, har tydligen drygt 30 000 böcker i sitt privata bibliotek. Inte för att skryta, och han har knappast läst alla volymer, men de finns där som en outsinlig källa till kunskap.
Jag påtalade detta för min vän, men han svarade likt den hippie han är: ”Vill jag läsa böcker går jag till bibblan. Där är det varmt och böckerna är gratis.”

Med detta sagt tänker jag ändå stoltsera med mina nyförvärv från årets bokrea. Och betänk då att detta är nätfynden. När slit-å-släng-människorna har lämnat butikerna (är det samma varelser som tränger sig i busskön?) och hysterin lagt sig i lokalerna tänker jag smyga ner till Hedengrens, upp till NK och bort till Söderbokhandeln och förhoppningsvis fynda ytterligare.

Internet är alltså på väg att leverera följande till min lejonkula och jag kan knappt bärga mig:

Charles Baudelaire Amerikas blixt – om Edgar Allan Poe
Umberto Eco Om fulhet
Vilhelm Ekelund Antikt ideal / Båge och lyra
Vilhelm Ekelund Nordiskt och klassiskt
Per-Anders Fogelström – Alla fem böckerna i ”Stadserien”
Alberto Manguel Nattens bibliotek
Lars Norén Biskötarna
Lars Norén Order
Frederik Stjernfeldt Kritik av den negativa uppbyggligheten
Stefan Whilde En skandalskrivare i nattrock och kalsonger – August Strindbergs levnadshistoria för 2000-talet

Fjorton böcker för 600 kronor ger ungefär 40 kronor per volym. Helt ok!

Mer från Bok&Mat

Mikael Falk, Katrin Fredrikson och Anna Cederwall vid skulpturen Nike, skapad av Thomas Qvarnebo.

Gårdagens Bok&Mat hade temat Guldkorn. Förutom Katrins och Annas intressanta boktips fick vi ta del av konstkunnige Mikael Falks presentation av Evert Lundquists torrnålsgravyr Vid fönstret (Genom porten) samt Thomas Qvarnebos skulptur Nike, skapad i cortenstål. Thomas ställer ut sina skulpturer i konsthallen här på biblioteket i Jakobsberg just nu, så kom in och förundras!

Katrin tipsade om
Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld
Hur jag lärde mig älska mina värsta känslor av Inger Edelfeldt
En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie

Anna tipsade om
De i utkanten älskande av Johanna Nilsson
Främlingen på Wildfell Hall av Anne Brontë
Jenny av Jonas Gardell

Katrin läser presidentlikt ur Presidentens hustru.

onsdag 24 februari 2010

Guldkorn från Bok&Mat

Anne Brontë
Främlingen på Wildfell Hall

Anne har hamnat lite i skymundan då systrarnas romaner , Svindlande höjder och Jane Eyre, kommit att ingå i vår kanon. Hon har dock fått uppmärksamhet nu på senare då hon omvärderats och översatts till svenska.
Främlingen på Wildfell Hall är en mer realistisk, vardaglig skildring och jag skulle vilja påstå att Annes sätt att skriva påminner om Jane Austens. Hennes kritik mot aristokratins sociala konventioner som ofta hindrar kvinnorna i deras jakt på lyckan påminner om Austens, även om Anne går längre. Hon kritiserades på sin tid för att alltför realistiskt skildra alkoholismen och för att vara för skilsmässa.
Den största och intressantaste kritiken, som jag ser det, i Främlingen på Wildfell hall är den mot skillnaden i uppfostran mellan pojkar och flickor i det viktorianska samhället. Dessa skillnader leder till skilda värderingar och levnadssätt som sedan blir mycket svåra att sammanföra till ett lyckat äktenskap.
Romanen inleds med unge herr Markhams iakttagelser som han nedtecknar i brev. Han beskriver där hur en änka flyttat in på Wildfell Hall och hur ryktena kring henne växer. Till viss del skvallras det ju alltid kring nykomlingar, men att hon dessutom är hemlighetsfull om sitt tidigare liv, är ensam kvinna med en son, undviker sociala tillställningar och har en hel del åsikter om saker och ting gör det inte lättare för henne.
Markham kan dock inte hjälpa att bli förtjust i henne och lyckas få läsa hennes dagboksanteckningar där vi får följa hennes tidigare liv. Mer om innehållet i dessa vill jag inte gärna avslöja. Det får ni själva läsa!

/Anna Cederwall

söndag 21 februari 2010

Mattias presenterar sig










Foto: Soile Siirtola

Hej! Efter mer än fem år inom Stockholms stadsbibliotek har jag helt plötsligt hamnat i Järfälla. Kul!
Jag har kallats allt från "oliktänkare" till "en kreativ kraft" av mina gamla kollegor. Det kanske är ganska snävt däremellan? En låntagare hävdade att jag var en "obehaglig misantrop" (jag gick faktiskt humanistisk linje på gymnasiet), och innan jul sa min fyraåriga granne att jag har en fin hjärna. Jag väljer att lita på barnet.

Min fritid ägnas åt skrivande för diverse tidskrifter och bloggar, samt i en del böcker och annat. Jag brinner för det, liksom jag brinner för musik, litteratur, konst, film, dataspel... Ju knepigare och knäppare, desto bättre. Det som jag anser vara musik och konst skakar nämligen de flesta på huvudet åt.
Om jag under pistolhot tvingades välja världens bästa bok skulle jag tveklöst välja Barbro Lindgrens fantastiska Loranga, Masarin och Dartanjang - helst uppläst av Toiwo Pavlo. Annars läser jag gärna Nikanor Teratologen, Vilhelm Ekelund och Friedrich Nietzche. Det är ungefär samma sak som Loranga, Masarin och Dartanjang, för den som undrar.
En av de sämsta böcker jag läst i vuxen ålder torde vara Sprängaren av Liza Marklund. Män som hatar kvinnor ger jag heller inte mycket för. Miljoner människor kan alltså ha fel.
Så kan det gå!
För övrigt grät jag när jag såg The Road, dock inte lika mycket som när jag läste den. Cormac McCarthys The Road, eller Vägen som den heter i svensk översättning, är en av mina absoluta favoritböcker och den bör läsas av alla som håller någon kär.

Nu på måndag börjar jag vikariera för Sara. Att fylla hennes plats är en omöjlighet, så jag får försöka skapa mig en egen liten nisch här på bibblan. Mitt första uppdrag blev att leka lite med bloggloggan samt att skriva den här presentationen. Detta är nu gjort, och nu kan det förhoppningsvis bara bli bättre.
Det som ser ut som Colgate Sensation White-tandkräm (nu skriver jag som Stieg Larsson) på "bloggar"-logotypen här ovan ska alltså föreställa snö... Jag försöker lära mig Photoshop, Illustrator och InDesign på en och samma gång. Hjälp!
Hjärnan bubblar så konstigt...

fredag 19 februari 2010

Bakom disken på gymnasiebiblioteket

Torsdag morgon, kvart över åtta.
- Heeej. Jag ska låna en bok.
- Jaha. Vet du vilken?
- 1864 heter den.
- 1864? Vi ska se, är det historia?
- Nä, engelska. Min engelsklärare ska ha lagt undan den.
- 186… Kan du möjligtvis mena Nineteeneightyfour?
- Ja. Joo. Jo den är det, den känner jag igen. Vad ful den är!
- Jo, den är rätt ful. Hoppas att den går att läsa ändå.

Fredag förmiddag. Strax före elva.
- Hoppas att min engelsklärare är sjuk.
- Varför hoppas du det? Tycker du inte om engelska?
- Nä. Förstår inte varför vi måste läsa engelska. Enligt statistiken är det fler tyskar som kommer till Sverige.
- Hade du hellre velat läsa tyska än engelska?
- Mycket hellre!... men man kan ju se det från den ljusa sidan. Efter engelskan har vi matte!

onsdag 17 februari 2010

Bok & Skoj

På fredag är det premiärdags för Bok&Skoj på Viksjö bibliotek. Alla fredagslediga barn, 0-5 år, med föräldrar är välkomna. Passar såväl bebisar som lite äldre barn så passa på att ta med både bebisar och syskon. Vi läser, sjunger och ramsar. Välkomna!

Fredag 19/2 kl. 9.30 Viksjö bibliotek

måndag 15 februari 2010

Sociala medier - hur funkar det?

Sverige är ett datortätt land och så många som 80% av oss använder Internet regelbundet.
Men vad gör vi egentligen därute? Undersökningar visar på att vi lägger mycket tid på att läsa tidningen, E-mejla eller strösurfa lite. Och att det är ganska stora skillander mellan användarna, beroende på t ex ålder eller datorvana.

Hör du till dem som är nyfiken på detta med Bloggar, Facebook eller Twitter och vill lära mer?

I mars startar länets bibliotek och studieförbundet Folkuniversitet en gemensam virtuell kurs om Sociala medier. Med hjälp av instruktioner och kursplan på en webb-sida kan du antingen lära dig själv, men möjligheten finns oxå att få hjälp och vägledning på något bibliotek.

Vilka bibliotek och tider som kommer att gälla i Järfälla är under planering.
Medan du väntar på mer information kan du titta på den här filmen som är gjord av Unga berättar, Kulturskolan Stockholm och Medierådet; Digitala ord förklarade på ett riktigt fyndigt sätt. De som förklarar får inte säga ordet, bara försöka beskriva. Lyssna och se om du gissar rätt!


fredag 12 februari 2010

GÄSTBLOGG: Karin Alfredsson

Om man som jag börjar sina romaner med konstaterandet att:”Allt viktigt är sant.Alla likheter med verkligheten är fullkomligt avsiktliga”då är det en jobbig period just nu. Jag är nästan helt färdig med mitt fjärde manus om läkaren Ellen Elg som denna gång befinner sig i Indien, och nu närmar sig sanningens minut. Jag måste kolla att ”allt viktigt” verkligen är sant.

Jag läser och tittar på bilder och ser filmer, men det räcker inte. Som tur är finns många vänliga människor som är beredda att hjälpa till. Hittills har barnmorskan Christina, brännskadesköterskan Michael och psykiatern Eva-Marie kollat de medicinska faktauppgifterna.
Polisteknikern Lennart har hjälpt mig att – trovärdigt – tända eld på ett hotellrum. Han upptäckte också att samma bil först var en Maruti och sedan en Fiat. Aja, baja. Indienforskaren Anna påpekar att hon aldrig sett några hölass som dras av hästar i Indien (jag ändrar till ”oxar”), och ”ladugårdar” pratar man knappast om. Vad ska jag skriva istället? Skjul? Uthus?

Själv har jag varit i Indien sex gånger, varav två i samband med researchen för den nya boken. Även om jag frågar och fotograferar och antecknar förstår jag ju inte språket, och missar massor av undertexter. Då behöver man hjälp. Det som är bra med Indien är att landet är så stort och mångfacetterat att det mesta kanske ändå kan stämma, någonstans, i något hörn av landet. Men det får inte kännas fel.

I arbetet med min förra bok, ”Klockan 21.37”, om Polen, påpekade mina polska manusläsare bland annat att en kurator aldrig skulle tilltala sin klient med ”du” (jag ändrade), att det namn jag först gett min huvudperson inte stämde med hennes ålder. Sådant är viktigare än man tänker på. Tänk om en utländsk författare skulle ge en svensk 3-åring namnet Britt-Marie, så fel det skulle kännas!

Samtidigt har jag påbörjat arbetet med bok nummer fem i serien. Den ska utspela sig i Dubai och om två veckor åker jag dit på en första rekognoseringsresa. Det blir spännande att ta sig an ett annat land och en ny kultur. Vilket fantastiskt roligt jobb jag har, ändå!
Indienbokens titel är bestämd. Den släpps i augusti och ska heta ”Den sjätte gudinnan”. Eller kanske ”Den 6:e gudinnan” eftersom de andra böckerna har siffror i sina titlar. Vad tycker ni?


Not: Författaren Karin Alfredsson gästbloggar inför sitt besök på Jakobsbergs bibliotek tisdag 16 februari kl. 18.30. Fri entré. Välkommen!

Musikalen Rent!

Ska på musikal ida´ tralala.
Vart då? Vart då?
Vart ska du gå?

Jo, jag ska sitta i biblioteket till strax före sex, sedan ska jag stänga av datorn, skyffla ut de sista överambitiösa eleverna som sitter här på fredagkvällen, stoppa pennan bakom örat, släcka och gå tvärs över korridoren till aulan. Dit har Broadway och Manhattan flyttat, om än bara för en ynka vecka. Det är nämligen så här, att vartannat år sätter skolan upp en hejdundrande musikal, med hjälp av tvåans och treans musikesteter. De hamrar och sjunger, sminkar och stressar månader i sträck för det här. De senaste veckorna har lärarna inom musikestetprogrammet gått från att se förtvivlade ut rakt genom stressade över till entusiastiska och nu traskar de runt och ser lagom beslutsamt euforiska ut. De lutar sig tillbaka i lärarrummet mot soffryggstöden och säger med sitt kroppsspråk att ”Vänta bara, det här är riktigt bra.” De senaste veckorna har musikesteterna haft det mäktiga privilegiet att de dessutom fått ta kaffe ur lärarnas kaffeautomat. Det ni! Det hör inte till vardagen. Så de som inte drack kaffe innan lär väl göra det nu. Det måste betyda att det är något stort på gång.

Det är en tioårig tradition på SAM-gymnasiet att sätta upp musikaler, och låta tvåorna och treorna spela och göra allt kringarbete tillsammans med utbildade handledare. Detta blir musikesteternas projektarbete, och det verkar vara så underbart kul! Skönt dessutom att ha sitt projektarbete klart redan efter andra ring, tänker jag. Genom åren har eleverna satt upp Jesus Christ Superstar, Grease, en nyskriven musikal om Schlagerfestivalen, för två år sedan Hair och nu med början imorgon Rent!

Musikalen är tillgänglig för allmänheten, så klart. Biljetter får man tag i via Ticnet och den spelas ända fram till den 21a februari. Utan att ha sett den uppmanar jag er ändå att se den. För att den antagligen är jättebra. För att eleverna som medverkar är bedårande, även när de inte står på scen. Och ni kan få möjlighet att kika in i det eminenta, vid den tiden på dygnet stängda och nedsläckta gymnasiebiblioteket genom en ruta. Det går inte av för hackor!

Prao på bibblan

Hej, jag praoar på viksjö bibliotek denna vecka (v 6), och än så länge har det varit jättekul. Jag har lärt mig en massa nyttigheter, och när jag kommer hem på kvällen och är jag tröttare än jag vill erkänna. Det finns många olika uppgifter att utföra här på bibblan. Förutom att ställa ut böcker, får jag bl.a. sortera tidningar, checka av vilka böcker som ska skickas till de andra Järfälla-biblioteken, reservera böcker, söka efter böcker, slå in böcker och såklart fika, mm. – en väldigt skön praoplats om man tycker om böcker. Med tanke på alla jobb finns det inte så mycket tid till att läsa tjocka böcker, men barnböcker som man läser i förbifarten. Jag läste en barnbok som kom igår, onsdag 10/2, och som jag fick plasta in, det var jätteroligt och påminner om att slå in paket. Här följer en liten recension:



Boken ”ring 112” ingår i en serie där alla böcker handlar om klass 1b. Denna gång är det Maja som bryter benet när hon hoppar studsmatta med Oskar och Ida. De ringer efter ambulans och Maja får benet gipsat, men hon lär sig snart att gå på kryckor och kan därefter få komma tillbaka till skolan. Klasskompisarna tycker det är spännande med brutna ben och de skriver sina namn på gipset. Maja, som tycker det är krångligt att läsa, lär sig det medan hon ligger inomhus på rasten och vilar med en bok i knäet.

”Ring 112” ingår i kategorin lätt att läsa och det är inte så mycket text i den, men illustrationerna är desto mer beskrivande. De speglar verkligen uttrycken i personernas ansikten. Historien påminner lite om när jag själv bröt armen på dagis; jag minns precis allas ögon när de fick se gipset. Och så får man veta hur det går till på ett sjukhus, steg för steg. Vicka först på tårna, sedan röntgen, och det obehagliga gipset som skulle sitta runt benet i flera VECKOR! Själv tyckte jag att det kändes som en oändlighet. Kort sagt åt en kort bok: den var rolig med fina bilder och passar perfekt för den som håller på att lära sig läsa själv.
/Hedvig PRAO 2010, Adolf Fredriks musikklasser

torsdag 11 februari 2010

Deckare som väcker ont blod



Det är dax för författarbesök på biblioteket i Jakobsberg igen.

Den här gången är det författaren och journalisten Karin Alfredsson som besöker biblioteket i Jakobsberg tisdagen 16 februari, klockan 18.30.

Karin har en stor produktion bakom sig. Hon började som skribent av fakta- och reportageböcker och hennes tre senaste är spänningsromaner. Temat i hennes böcker är ändå det samma; kvinnors livsvillkor i Sverige och i världen.

Huvudpersonen i de tre spänningsromanerna är läkaren Ellen Elgh. Henne möter man i böckerna: 80° från Varmvattnet, Kvinnorna på 10:e våningen och Klockan 21:37. Samtliga har vunnit stor uppmärksamhet. Den första boken fick Svenska Deckarakademins debutantpris och den andra vann både kritikernas och läsarnas hjärtan. Den tredje har väckt uppmärksamhet på ett ovanligt sätt: eftersom temat i boken är Polen, aborter och katolsk reaktion, har den trots att den inte kommit ut i Polen, väckt debatt där med anledning av sin kritik mot katolskt abortmotstånd.

Det här blir säkert en intressant författarkväll.
Välkomna den 16:e februari!

onsdag 10 februari 2010

Bok&Bebis


Idag hade vi Bok&Bebis för första gången i Kallhäll. Det var underbart att höra de små knoddarna och deras mammor sjunga ihop med två av våra bibliotekarier.

Det var rim och ramsor som avslutades med kaffe och småprat om allt man kan tänka sig att de mammalediga vill prata med varandra om. Förhoppningsvis kan dessa tillfällen vara givande på olika sätt, både ge inspiration för läsning och fungera som mötesplats för föräldrar och barn.

Nästa tillfälle är den 4/3 i Viksjö och därefter 10/3 här i Kallhäll. Alla ni som är mammalediga eller (självklart!) pappalediga, ta chansen att möta andra föräldrar, kom ner till biblioteket med era småttingar!

/Anna Cederwall

tisdag 9 februari 2010

Siv sover vilse

Detta blogginlägg har i mitt huvud gått från några tips på barnböcker om att sova över till en liten hyllning till Pija Lindenbaums bok Siv sover vilse. Siv ska sova över hos sin kompis Cerisia för första gången. Men hos Cerisia luktar det konstigt och hon har en hund och två marsvin som är lite läskiga och en stor brorsa som är minst hundra meter. De äter annan mat än Siv är van vid och allt känns lite jobbigt läskigt. Mitt i natten (?) är Cerisia borta och Siv ger sig ut i den stora lägenheten för att leta. Dröm och verklighet glider in i varandra.

Boken kräver ett antal genomläsningar för att helt komma till sin rätt och för att upptäcka de detaljer och nyanser. Och jag tror också att det krävs en lyssnare, en liten människa med ett annat perspektiv. I läsningens samspel händer någonting nästan magiskt. Färgerna är mycket starkare och mer täckande än vanligt i Lindenbaums böcker och färgen rosa går igen i Cerisias (!) hem och på varje sida. Stark rosa färg och Cerisias starka personlighet passar perfekt. Och jag älskar pendlingen mellan dröm, fantasi och verklighet och drömmarnas absurditet. Slutligen den fantastiska sista meningen: "Nu har jag sovit över. Det var inte så jättekul."

Pija Lindenbaums bästa tror jag bestämt!

En annan fin bok om att sova över är Vem sover inte om Kanin som ska sova över hos lilla nalle. I början går det jättebra och de leker och har roligt. När det sedan ska sovas blir det problem. Kanin kan inte sova. Till slut får kanins pappa komma och hämta honom. Som man minns den där känslan av spänd förväntan som byts ut i ett "jag tror jag ångrar mig, jag vill nog sova hemma när allt kommer omkring".

Stina Wirsens "Vem-böcker" är alltid härliga att läsa som vuxen. Efter några läsningar upptäcker jag med ett fniss vad de stora nallarna egentligen gör när lilla nallen kommer: "De stora sover inte heller, fast det är mitt i natten." Läs och njut!

fredag 5 februari 2010

En fantastik vecka har det verkligen varit....


Tejna allihop,

För er som inte har besökt biblioteket så rekomenderar jag att ni måste göra det, och NU.

det är verkligen en fantastik plats till alla som vill leva i en värld av trolldom med alla böckerna som finns här.

Jag har varit på PRAO här i en vecka, jag fick ställa upp böcker, hjälpa till med tidningar och vara med små ungar på mini-bio, det var verkligen skoj och så fick jag lära mig många saker som jag inte visste förut, för att inte tala om att jag fick lära mig pin-koden till dörrena så var allting bara bra.

jag bestämde mig för att låna en bok nu när jag är i biblioteket och när i inte har många läxor under PRAO-en, läxorna finns ej fortfarande men inte så mycket som förut, så tog jag boken MOONWALK som är skrivet av Michael Jackson, den var jättebra och fantastisk för min del som tycker om Michael Jackson.

Författaren berätter om sitt liv med Jackson 5, hur han har blivit en pop-sjärna och om hans familj, pappa, mamma.

Vem kunde ro att ett människas liv kunde vara så viktig och så spännande, jag har hört att boken har blivit till film, men tyvärr så finns den inte att köpa eller att hyra, synd.

Det finns många spännande böcker som man kan låna inte bara den boken men jag tyckte om den mest. Det fanns en annan bok som jag lånade och det handlar också om Michael Jackson, men det var inte han som har skrinit den utan en annan författare som heter Michael Healthy, han är verkligen begåvad, den där Healthy. Jo, boken hette <> och den var också bra, fast författaren tar upp saker som inte är sanna mer än en gång, och det förvånade mig, för att som det ser ut så tycker författaren om Michael Jackson, man kan se det när man tar en titt på bilderna som finns i boken och hur författaren beskriver Jackson, men åt andra hållet så tar han upp att Jackson har bytt hans hudfärg, i alla fall så bryr jag mig inte om han pratar fel om Jackson eller inte jag tyckte om bilderna och de var jättefina tycker jag.

OK, det var nästan allt som hände under PRAO-en, så alla som inte har varit har förut p.g.a att ni sitter hela dagen framför ett skärm så säger jag gå ut, ta en promenad, och gör det bästa : gå till biblioteket, hoppas ni gör som jag säger annars får ni ha glasögon redan ifrån åttan.

PRAO-ELEV: Zeinab Khaleel, 8a, Fjällenskolan.

torsdag 4 februari 2010

Towelhead

Den här har vi beställt till gymnasiebiblioteket men den har inte kommit än. Slut på förlaget, tydligen. Tack och lov då att andra bibliotek i kommunen har haft den goda smaken att ha Towelhead på hyllan. Jag kom att läsa den genom att jag gav bort den oläst i julklapp till min sambos artonåriga lillasyster. Nu, efter en månad fick jag tillbaka den (tillfälligt) med förhållningsorder. Läs den och tyck.

Jaha. Towelhead. Ungdomsbok. Eller inte. Av Alicia Erian. Trots titeln är den på svenska och borde alltså i svensk översättning hetat Turbanskalle, för det är ordet som används inuti boken, när vissa av karaktärerna pratar om huvudpersonen, trettonåriga Jasira, eller hennes far. Den utspelas i Houston, Texas i början av 90-talet, när invasionen av Kuwait stod för dörren och vi och dom-attityden var lika stor som efter 11 september. Härstammar man från Mellanöstern, om än det ligger tre generationer mellan där och nu, så finns det folk som tycker sig ha rätt till en åsikt om vem du är och vad du tycker, tänker och står för. Men det är bara en del av röran… Det här handlar om en ung flicka som försöker att få någon klarhet i tillvaron när hennes mamma kastar ut henne för att mammans pojkvän börjat tafsa… ”Det är ditt fel att han tittar!” Jasira får flytta till sin pappa som kommer från Libanon och jobbar på NASA. Det … Ahhh. Det är svårt. Jag vill skriva kort, för en gångs skull, men den här boken väcker så mycket tankar. Varför? För att den är välskriven. För att den undviker att ta ställning. För att den är rättfram och ställer så många frågor på sin spets. För att den inte är svart och vit. För att den ser på vuxna och på sexuellt uppvaknande på ett kusligt och tankeväckade sätt. För att den sätter griller i mitt huvud. För att den provocerar. För att den är genuint bra. Bra present att ge bort och få tillbaka, på min ära.

Läsaren får med en trettonårig flickas blick söka uppmärksamhet och bekräftelse. Vem vill väl och vem vill illa? Vad menar pappa och vad vill jag? Vad är rätt och vad är fel? Och om pappa så tydligt har fel en gång, kan han inte ha fel denna gång också? Har han någonsin rätt? Vem kan man lita på? Ingenting är enkelt. Allt är enkelt.

onsdag 3 februari 2010

Vadå? Får vi inte läsa på bussen?

Det är arla morgonstund och utanför glasdörrarna till biblioteket skuttar dryga 20-talet 10-åringar. När jag låser upp springer de in (i världens fart) och sätter sig på soffan för att lyssna när jag berättar om böcker.


Idag pratar jag om en otroligt skojjig ny serie som heter Klant & Kompani av Ingelin Angeborn. I första boken Kartkatastrofen får man lära sig hur man absolut inte ska göra när man orienterar - som att slita sönder kartan och sparka bort sin ena sko till exempel. I uppföljaren Klockkatastrofen får man tips och råd på hur man får en ovillig hund att bajsa - förslagsvis just den hunden som har ätit upp farfars farfars farfars ovärderiga guldklocka som man har "lånat" utan att fråga. Böckerna är lättlästa med dråpliga, drastiska fulsnygga illustrationer av Jenny Karlsson.



Barnen är så positiva och glada att det är en fröjd att få tillbringa morgonen med dem. Tioåringar verkar har en tendens till att vara just det. De berättar glatt om hur de recenserar och ritar till böckerna de läst.Klassrumsväggarna är nu fulla av deras bokrecensioner. Jag lovar att komma och titta innan terminen är slut.
Ungarna är i den där härliga åldern när läsmotståndet oftast har gett vika och avkodandet har förvandlats till ren lustläsning. Flera berättar om hur man får "bilder i huvudet" när man läser.
Jag känner mig så oerhört priviligerad som gång efter annan får träffa alla dessa härliga barn som ger mig förtroendet att få hjälpa just dem att välja böcker. De flesta kan vid det här laget sätta ord på vad de gillar och inte gillar att läsa. Det är bara så häftigt tycker jag. De har läst så mycket nu att de börjar identifera sin egen boksmak.



Kalle Skavank är en påhittig klurig kille som Petrus Dahlin har skapat. Han håller till i Stockholms södra förorter och när han inte hjälper pappa jobba i kiosken så löser han mysterier så att det står härliga till. I Motorsågar i Björkhagen söker en kvinna upp Kalle. Hon är så höggravid att hon nästintill får backa in i kiosken och hon har något mycket obehagligt att berätta.
Under natten som var blåste en fruktansvärd storm in över Björkhagen. Kvinnan vaknar av att två stora träd blåser ner över hennes hus. På morgonen när hon går ut för att inspektera förödelsen ser hon att träden har inte blåst ned utan någon har under stormens öronbedövande dån passat på att fälla träden med motorsåg.

Det är här Kalle kommer in i bilden. Kalle är tillsammans med sin kusin Dilsa ett oslagbart team när det gäller att lösa mysterier. Jag gillar böckerna om Kalle och Dilsa mycket för att mysterierna får en social kontext. Det är sällan som brotten begås av utpräglat onda människor, utan ofta är det någon som är ensam och olycklig och låter brotten vara ett rop på hjälp. Det är en ganska trevlig människosyn att förmedla till unga idag. Boken om Kalle får bli dagens sista boktips. Efter några milda förmaningar om att varje bok har sin egen plats i biblioteket släpps barnen lösa...


Och vips är det massor, massor av bokfrågor att svara på. De de letar och reserverar så det står härliga till. De tipsar varandra om älsklingsböcker och de hänger mig i koftan (kulturkoftan?) och har hur mycket som helst att säga.
En liten tjej packar ner del 2 och 3 i av en bokserie som hon håller på med. "Jag älskar verkligen biblioteket" suckar hon nöjt och drar ihop dragkedjan till sin fullproppade ryggsäck. (Bibliotekarien ler lyckligt och konstaterar att även denna onsdag blir hon riktigt, riktigt glad över sitt jobb)

När nästan en timme har gått så har alla barn lånat böcker och börjar traska ut från biblioteket mot bussen. Längst bak går deras lärare och kånkar på kassvis med böcker som de ska få läsa när de kommer tillbaka till skolan.
Lite i förbigående hör jag en liten kille muttra trumpet: "Och varför, VARFÖR, får vi inte läsa på bussen".

Är det läsglädje eller? Jag bara frågar.


/Sarah utas

tisdag 2 februari 2010

En enda bok

Om du bara ska läsa en enda bok i februari så föreslår jag att du läser Sara Lövestams Udda.
Boken vann något så spektakulärt som Bok-SM 2009, där förstapriset innebar att boken fick ges ut på Piratförlaget.

Sara Lövestam fick ganska mycket uppmärksamhet för sin bok och jag har velat läsa den ända sen jag först hörde talas om den i höstas. Men ibland har man en massa "måste-läsning" som ska klaras av först och annat roligt blir helt enkelt tvunget att vänta. Nu när jag äntligen plöjt igenom boktravarna och det stod mig fritt att få läsa precis vad som helst så föll valet omedelbart på Sara Lövestams bok.

Jag tycker alltid att det är lite jobbigt att börja på en bok som jag höga förväntningar på. Risken för besvikelse är ju överhängade. Därför blir jag så glad när jag slår upp Udda och börjar läsa. Det tar nämligen inte många sidor innan jag är helt fast i berättelsen. Och sedan läser jag boken näst intill utan uppehåll tills dess den är slut. Jag vill inte göra något annat -ja kanske hämta en smörgås och fylla på min tekopp - än bara läsa och läsa.
Det är en historia berättad med värme och känsla. Språket är precist och noga avvägt utan krusiduller vilket gör texten lättläst och flytig. Men framförallt så har boken Det. Karaktärerna är härligt komplexa och får ett bra utrymme i boken att sprida ut sig på. Inget är enkelt. Och precis så är ju livet - inte enkelt.
Sara Lövestam väver sin berättelse kring tre huvudsakliga karaktärer:
Martin: Snygg och framgångsrik butikschef på Systembolaget men med en lite särpräglad smak när det gäller kvinnor. Han tänder endbart på det asymetriska. Det ska gärna vara amputerade armar eller ben för att Martin ska gå igång. När han genom ett datingforum träffar Paula med bara noll och ett halvt ben är lyckan fullkomlig. Äntligen vågar han säga högt för sig själv att han är en kille som tänder på stumpar. Det är Paula han vill ha - nu och för alltid.
Paula däremot, introvert språkforskare med sprucken självbild känner sig uppvaktad och åtrådd som aldrig förr, och nog är det väl så att hon borde känna sig nöjd och tacksam som har en pojkvän som Martin. Eller? Martins trägna uppvaktning ger dessvärre Paula andnöd och hon känner sig både trängd och jagad.
Någonting Paula definitivt inte kan stå ut med är Martins lesbiska kompis Lelle som kommer och klampar in i hennes liv med de mest påflugna frågor och påståenden. Man kan lugnt säga att Lella skakar om Paulas världsbild. Lelle är allt som Paula inte är: vulgär, påstridig, frispråkig, sexuellt utåtagerande, modig och framför allt: Lesbisk.
Rullstolen, avsaknaden av ben, de asymetriska anletsdragen, fosterfamiljen, det introverta jobbet som språkforskare med specialitet på partikelverb - allt är saker som försätter Paula i ett utanförskap. Ett utanförskap hon inte valt själv. Tacka fan för att hon till råga på allt inte är lesbisk också - eller?
För er som roas av svenska språket är Udda en riktig höjdare och meningsutbytet mellan språkforskaren Paula och svenskaläraren Lelle hör till de passager i boken som både får mig att skrynkla ihop hela min hjärna för att förstå, men även frusta av skratt när jag faktiskt förstår.
Udda är en bok om kärlek. Förstås. Det är nästan alla böcker. Udda är också en bok om att vara sig själv, om att vara annorlunda, att stå utanför normen, om att våga eller inte våga och att hitta fram till sig själv och kanske också att hitta fram till någon annan.
/sarah utas