fredag 24 december 2010

Lucka #24 Tema: Ljus

Motivering:
Efter en fruktansvärd farsot har människorna i den lilla norrländska byn helt tappat greppet om vad som är rätt och fel. Då kommer en främling till byn...

onsdag 22 december 2010

Bockar och bugar


Det händer inte ofta men det händer.

Jag klev ombord på en buss häromdagen och satte mig tillrätta med pågånde bok. Plötsligt stannar en medresenär upp, lutar sig fram och utbrister ”Det där är en FANTASTISK bok!” och fortsätter med att fråga om han får sätta sig bredvid mig. Jag sliter mig ur orden på pappret och accepterar. ”När jag var ung,” berättar han, ”läster jag massor av Graham Greene. Det där är en favorit”. Han berättar att han läst den flera gånger och tycker den innehåller en fantastisk sociorealistisk 30-talsskildning om en grabb ur en kriminell underklass. Jag svarar att jag tycker att den är hemskt sorglig (har ännu inte läst den till slut, men tonen och språket är sorg och frustration, till och med när det inte är det (Ni kommer förstå vad jag menar)) och han nickar att det är den. Han frågar mig om jag läst mycket Graham Greene, och jag svarar att det är den första, även om jag sett den tredje mannen (som Greene skrev manus till, och som blev bok först senare, tror jag). Han räknar upp vad jag borde läsa. Den mänskliga faktorn borde jag läsa. Och Slutet på historien. Och och. Sedan ringer hans mobil och han berättar för vem det nu är som ringer att han pratar med en så trevlig grabb (!) som läser en fantastisk bok och sedan pratar de lite ditt och lite datt och min hållplats nalkas. Då tar han luren från örat och ropar ”Kul att prata böcker med dig! Kul att se någon läsa något annat än dessa evinnerliga deckare!” Jag bockar, tackar och går av.

Och med det bockar jag, tackar och går av. Önskar alla en god jul och en trevlig vår. Jag lämnar bloggen och Järfälla ett tag framöver för Stockholms Universitetsbibliotek.

Men jag slutar inte läsa.

Kramar!

Lucka #22 Tema: Ljus

Motivering:
"Å, Nangilima! Ja Jonatan, ja, jag ser ljuset! Jag ser ljuset!"

tisdag 21 december 2010

Vad jag vill läsa i jul!



Så här inför kommande ledighet blir jag alltid sugen på någon bok som man kan fångas i, förtrollas av och som man bara inte kan sluta läsa (eller sådana är man i och för sig alltid ute efter). Det är bara det att jag inte kommer på någon bok just nu som jag tror kan vara så... Å andra sidan vet man inte heller om det är en sådan bok förrän en bit in men det är så svårt att orka börja.

Om jag tänker tillbaka på sådana läsupplevelser under de senaste åren så hittar jag ett mönster:

På gränsen mellan ungdoms- och vuxenbok, gärna lite halvfantasy (dvs en fot i den verkliga världen men lite övernaturliga inslag), en motvillig eller ovetande hjälte, en bra engagerad historia, stora känslor och gärna svulstiga slut. Gärna böcker i flera delar!

Topp 5 i denna "genre" (som jag redan läst):

1. Hungerspelen av Suzanne Collins
3. Guldkompassen av Phillip Pullman
4. Ful av Scott Westerfeld
5. Harry Potter av J.K Rowling

Så snälla, har ni läst något lika bra i samma stil så tipsa!

Julmusik med Spotify


Här är en mycket blandad lista med personalens tips på julmusik; allt från det vackraste vackraste (som ger dig tårar i ögonen) till det helt galna (som driver med alla jultomtar och granar).
Vill du ha mer att lyssna på så kan du hitta många CD-skivor med julmusik på alla bibliotek i Järfälla. Lyssna här!

Lucka #21 Tema: Ljus


måndag 20 december 2010

Lucka #20 Tema: Ljus

Motivering
En baby har lämnats i en låda vid huset Blessing och hittats av hemhjälpen Ship. Han bär henne i en sele när han jobbar på gården. Hon ger hans hopplösa liv en mening. Hemligheten avslöjas och vad ska hända med babyn?

lördag 18 december 2010

Lucka #18 Tema: Ljus

Motivering
Hur kan något så roligt vara så sorgligt?
Hur kan något så fult vara så fint?
Hur kan något så krångligt vara så enkelt?
Vill någon veta, läs Blek låga av
John Shade eller Charles Kibote eller kanske rent av Vladimir Nabokov?

torsdag 16 december 2010

Lite mer afrikanskt


Idag snöar det isspikar. Då reser jag i tanken till Afrika ännu en gång, och tänker samtidigt att ett lagom plågsamt oväder är en liten plåga jämfört med andra människors vardag. Uppdiktade eller livs levande.

När jag skrev mitt förra blogginlägg om Afrika, upptäckte jag att jag hade skrivit en gammal recension om Svart Elfenben. Den vill jag mer än gärna dela med mig av, så…

En av mina absoluta favvo-böcker är Mörkrets Hjärta som skrevs precis i slutet av 1800-talet. Baserad på den boken har gjorts en grym kultfilm, Apocalypse Now, som utspelar sig under Vietnam-kriget. I Svart Elfenben visade det sig att en de två huvudpersonerna bar med sig Mörkrets Hjärta i ryggsäcken när han reste till Elfenbenskusten för att leta reda på sin bästa väns mor. Den andra huvudpersonen bar med sig någonting mycket värre, sina minnen som barnsoldat från inbördeskriget i Liberia. Så landar vi i Afrika, och sakta förstår jag att denna bok har mer gemensamt med min älsklingsbok än att en av huvudpersonerna gillar den. Mörkrets Hjärta handlar om en farlig resa bort från civilisationen och in i mörkret, och det är denna resa som pojkarna upprepar. Det är inte uppenbart, men det är ändå mot det djupaste mörka som resan går, i pojkarnas hjärtan såväl som inåt landet. Man behöver verkligen inte ha läst Mörkrets Hjärta för att trollbindas av denna berättelse, men jag kan tänka mig och hoppas att man blir sugen på att läsa Joseph Conrads klassiker. Jag är det jämt.

Jag avslutade, när jag skrev det här, med att lova att jag någon gång tänkte våga försöka recensera Mörkrets Hjärta. Men jag vågar mig nog inte in på den floden, utan hänvisar istället till den hela tiden när jag läser andra böcker. Men jag anser att om man har läst Mörkrets Hjärta så blir all övrig läsning så mycket rikare, djupare och större. Så utan tvekan till exempel Svart Elfenben.

Lucka #16 Tema: Ljus

Motivering
Hur kan man överleva 18 år i fängelsehålor under marken utan att se ljuset en enda gång? Och hur orkar man överleva utan att veta vad man anklagats för? Vad finns kvar av ens kropp och själ då? Ben Jelloun ger röst åt en överlevande från Hassan II:s fångläger Tazmamarts i Marocko på 70-talet. Berättelsen bygger på en verklig händelse som också finns skildrad direkt av en fånge som överlevde.

måndag 13 december 2010

Sarahs Spotify-lista


Fast man jobbar på ett bibliotek, vilket måste vara ett av världens roligaste jobb, så finns det ändå vissa arbetsuppgifter som är lite mindre roliga.
För att pigga upp mig själv har jag skapat en lista med musik som får mig att må bra och som får det tråkiga jobbet att kännas lite mer stimulerande.

Jag var tonåring i slutet av åttiotalet, vilket kanske märks på mina musikval. Det är mycket nostalgi i listan.
Lyssna här!

/Sarah Utas

Lucka #13 Team: Ljus


fredag 10 december 2010

Lucka #10 - Tema: Ljus


Motivering
Hur mörkt kan ljuset bli egentligen?
Aki Kaurismäki utforskar den lilla människan i den stora världen och resultatet blir en långsam orgie i tristess, osäkerhet och ensamhet.
En film som berör för den som vågar och tar sig tid.

torsdag 9 december 2010

Afrikanskt

I förmiddags kom en lärare från Globala Programmet förbi och förklarade att de arbetade med Afrika den här perioden, och han undrade vilka böcker vi hade som utspelas på kontinenten ifråga.

Sånt här får mig omedelbart att gå i taket. Ja, självklart på ett positivt sätt. Satte tidigare i höst ihop ett dokument om böcker som utspelas på medeltiden i vår ägo. Allt mellan Gisle Sursson till Rosens Namn. Ett annat dokument med böcker i skolmiljö, med sina Ondskor och Harry Pottrar. Nu alltså Afrika.

Wow. Varje gång jag gör en sån här skyltning önskar jag att jag gick i klassen som fick chansen att välja bland alla dessa pappersguldklimpar. Jag förstår nog att hade jag gått i den där klassen så hade jag inte varit lika entusiastisk, mellan nationella proven i matte och glosorna. Bara ytterligare en kvarnsten? Nä! Jag tror att det kan vara fantastiskt att lägga tid på att, eskorterad av en skrockande, vittberest, gladlynt lärare, resa uppför Kongofloden mot Mörkrets Hjärta, vandra i Kairos slumkvarter, växa upp i Nigeria eller Lagos, inse att du är en del av apartheit i Sydafrika och följa ditt tro på rättvisan vad det än kan kosta dig

Snart kommer de. Jag avslutar det här med att berätta vad som hände. Nu. Ah, hej…

Tjugonio stycken var de, och det var gravt vanebildande! En elev kom fram till mig sedan jag bokpratat en gnutta och hade sett någonstans en lista över de viktigaste afrikanska romanerna – han ville ha Allt går sönder av Chinua Achebe. Det fick han gärna. Jag fick låna ut Joseph Conrad, Arne Svingens fenomenala litterära barnbarn till Conrad, Svart Elfenben. Där försvann en Assia Djebar, på min ära, och Amin Maalouf och så vidare.

Jag lutar mig tillbaka bakom lånedisken och är lycklig. Nu snöar det, och imorgon är det Nobeldagen.

Lucka #9 - Tema: Ljus


Motivering
Man kan tillverka ljus på flera olika sätt. Den äldsta metoden är att stöpa ljus. En annan metod är att gjuta ljus i former. Perfekt för barn och vuxna att ägna sig åt tillsammans.

onsdag 8 december 2010

tisdag 7 december 2010

Längtan efter prinsen

O, vad jag längtar efter honom! Prinsen!
Han är modig. Och klok. Han har varit med om stora äventyr. Fångat drakar.
Men jag vet en hemlighet.
HAN ÄR RÄDD!

Ja, tänk er - en prins som är rädd, som är så modig och klok att han vågar erkänna rädslan.
Och ärligt talat, vore jag prins, jag skulle också vara rädd! För ni har väl också hört talas om den stora faran i prinsars liv?
Nej, jag pratar inte om drakar nu- prinsen är rädd för att bli förvandlad till GRODA!



Prinsen har tur, han har två kompisar som kan hjälpa honom, rädda även dom så klart. Så, hur gör man om man vill slippa ett liv som groda?
En fälla vore bra. Eller hur blir det om man själv skulle klä ut sig som groda - skulle det funka? Men hur vet man då vem som är en riktig groda?

Ni anar att berättelsen om min prins både är spännande och rolig.
Om det finns en prinsessa med? Såklart det gör! För, vad vore prinsar utan kluriga prinsessor?
Snart kommer prinsen till biblioteket. I bokform. När prinsar blir förtrollade är nog den hittills bästa boken av Per Gustavsson. Underbara variationsrika illustrationer, allt från Mumin-inspirerad mörk skog till detaljskildring och serieliknande element - en bok att längta efter, helt enkelt!
Snart på ett bibliotek nära dig!

/Eva Brünahl

Spöken och mysrys i Jakobsberg

Foto: Camilla Eliasson

Den 27 november var det familjelördag i Jakobsberg. Läskiga böcker, läskig film, läskigt pyssel och annat skoj var vad som erbjöds. Camilla fotograferade och du kan se fler bilder på vår Facebooksida (du behöver inget konto, klicka bara på länken här och sedan vidare till Foto).

Lucka #7 - Tema: Ljus


lördag 4 december 2010

torsdag 2 december 2010

Lucka #2 - Tema: Ljus

Motivering

En fantastisk roman! Tysklands historia från tidigt nittonhundratal till nutid. Worpswede. Paula Modersonh-Becker. Andra Världskriget (såklart). Knasiga typer, fina landskap, stor dramatik och en författare som inte alltid tar saker och ting på så stort allvar. Rolig, lättläst och ändå djupgående... Vill du hellre lyssna finns den också som ljudbok!

onsdag 1 december 2010

Spotify på biblioteket


Nu har Järfälla folkbibliotek ett Spotify-konto! Här tänkte vi tipsa om nya musikinköp, men även skapa spellistor över våra personliga favoriter.




Redan nu finns det några listor att förkovra sig i:
Elisabet tipsar om nyinköpta skivor från oktober/november.
Andreas H har döpt sin lista till Ångest är vår arvedel. Hjälp!
Mattias tipsar om drum'n'bass, techno och annat elektroniskt oväsen.
Och för den som vågar: Mattias lista med death- och black metal.

När fler listor har publicerats hojtar vi till här på bloggen!

Lucka #1 - Tema: Ljus



Motivering
En oförglömlig, sorglig saga som får dig att vilja sitta framför en öppen spis med en sprakande brasa och en kopp glögg inom räckhåll!






tisdag 30 november 2010

Bibblans adventskalender

På Jakobsbergs bibliotek finns nu den traditionsenliga adventkalendern på plats. Bland barr, glitter och röda julgranskulor. Varje dag fram till jul kommer en lucka med bok-, musik-, och filmtips från personalen att öppnas. Både på biblioteket och här på bloggen. Det är 24 dagar kvar till jul - och 24 tips ska det bli.

Vi har även bullat upp med alla julböcker och julskivor vi har. Det blev en hel del. Var det någon som undrade hur man bygger pepparkakshus? Eller varför tomtens luva är röd?

måndag 29 november 2010

Bibliotek och bibliotek

Foto: Sam


Det är skillnad på bibliotek och bibliotek! Det blir man snabbt varse när man bildgooglar ”library” på det världsomspännande nätet.

Lokaler som utmärker sig på ett eller annat sätt är alltid intressanta. De kan vara små, gigantiska eller helt enkelt bara utnyttja ytan och atmosfären på annorlunda sätt. När jag besökte olika bibliotek i San Francisco fanns här allt från ungdomsbibblan där bibliotekarien spelade AC/DC på äkta hårdrocksvolym rakt ut i lokalen (som förvisso var belägen i en källare) till en mindre filial som nyttjade naturljud i högtalarna för att skapa en mysig stämning.

15 Incredible Libraries Around The World har samlat några bilder från större specialbibliotek. Vill man ha mer av samma - fast i svensk skrud och kanske inte fullt lika enorma lokaler - rekommenderas Resa i tysta rum: okända svenska slottsbibliotek å det varmaste. Här får man historia om både byggnader, böcker och kultur i en och samma bok. Rena lyxen!

fredag 26 november 2010

För Kungen i tiden


En av höstens stora boksnackisar har tveklöst varit Tomas Sjöbergs Karl XVI Gustav: Den motvillige monarken. Det har varit få böcker som fått så mycket uppmärksamhet i media under hösten, nobelpristagaren Mario Vargas Llosa undantagen. Själv har jag inte kännt mig manad att läsa boken riktigt i detta nuet, men jag vet att det är många andra som ivrigt väntar på sin tur.
Om jag själv får välja en bok om vår regent sätter jag hellre klorna i den fiktiva romanen Kungens födelsedag av Hans Koppel. Boken är så som romaner tenderar vara, frejdligt fabulerande, men icke för ty handlar den just om sagda Karl XVI Gustav. Hans Koppel (pseud.) har i och med denna roman nu gjort sin triptyk komplett. Serien inleddes med Vi i villa, halvlek med Medicinen och avlsut med Kungens födelsedag. De båda tidigare böckerna har jag redan bloggat om, men nu är det alltså dags för den sista boken.

Precis som i Hans Koppels tidigare böcker längtar huvudpersonen bort och dagdrömmer ofta och gärna om ett annat liv. Vår kung önskar sig ett liv med lite mer inflytande, ett liv där han kan göra skillnad, gärna genom en dramatisk, hjältemodig räddningsaktion. Men tillvaron som kung i lugna, trygga Sverige bjuder inte på så mycket dramatik, inte ens minsta lilla stadskupp, så vår regent börjar sakteliga misströsta.
När sedan kungens kortege råkar fastna i en demonstation mot bilismen och omringas av unga miljöivrare - trygga i förvissningen om sina möjligheter att förändra och göra skillnad - så börjar något långsamt hända. Kanske är det faktiskt så att det är i de små händelserna man har möjlighet att göra skillnad - även om man råkar vara kung.
Precis som Koppels tidigare böcker är detta en liten, närmast novellartad berättelse, dock inte fullt så svartsynt som det två tidigare böckerna.

Slutligen vill jag tipsa om ännu en ny, aktuell kungabok. Ingelin Angeborn: superpopulär och superproduktiv barn- och ungdomsboksförfattare har nyligen släppt senaste delen i serien Klant & Kompani: Kungakatastrofen
Vilma är en riktig klantskalle, Viktor är typ ännu klantigare och Viking han, är klantigast av dem alla. Tillsammans bildar de klubben Klant & Kompani.
I deras klass avslutar man varje fredag med roliga timmen. Deras lärare har bestämt att alla ska turas om at ta med en hemlig gäst. Viking som desperat vill imponera på sitt hjärtas dam - Meltem - har högtflygande planer för vem han ska ta med sig till roliga timmen. Men frågan är om det var så smart att yppa sina planer innan de är spikade? Alla gäster är nämligen inte så lätta att få med sig till en helt vanlig mellanstadie skola.
Vikings hemliga gäst? Kungen förstås! Fast kanske inte Karl den XVI Gustav då, utan en helt annan, lite coolare kung...
Böckerna är fristående och behöver alltså inte läsas i följd.

onsdag 24 november 2010

Gästblogg: Susanna Alakoski

Hej alla Jakansbor!

På torsdag den 25 november kl 18:30 besöker jag bibblan i Jakan. Då ska jag prata om min senaste bok Håpas du trifs bra i fengelset och fyra ord som jag tänkte särskilt mycket på när jag skrev den. Ni kommer att bli förvånade, ord betyder så mycket mer än vad man tror. Jag pratar på ungefär en timme, sedan får ni ställa frågor till mig, om vad ni vill faktiskt, och jag lovar att svara så gott jag kan. Om du har en gammal bok i bokhyllan som jag skrivit, Svinalängorna till exempel, så ta med den, så kan jag signera den om du vill.

Vi går mot julen. För flera år sedan skrev jag en text som lästes upp som ”Dagens tanke” i radio. Det är länge sedan nu. Eftersom den handlar om december, tåg och julpynt och sådant så tänkte jag att ni kanske vill läsa den? I alla fall, här är den...

Varma hälsningar, och håpas att vi ses på torsdag!
Susanna Alakoski
susannaalakoski.se
Foto: Sara Mac Key

---

December. Jag reser genom Sverige. Hela landet tycks vara förvandlat - från norr till söder. I så gott som varenda litet hus, i varje lägenhet, i varje liten by, stad, i varje lantgård lyser julstjärnorna i fönstren upp vår mörkaste tid.

Tomtar och ljusslingor.
Julgardiner.
Nyputsade fönster.
Precis som i maj.
Då fönsterna putsas på nytt, vintergardinerna byts mot de ljusa sommargardinerna och trädgårdsmöblerna poleras. Då pelargonerna planteras om och krukorna ställs utanför våra dörrar.

Vem är det som utför allt detta jobb, tänker jag när jag färdas.
Så punktligt.
Och år efter år, generation efter generation – så ombonat och fint.
Och snart är det Lucia.
Luciaskjortorna stryks. Glittret inhandlas, batterierna kollas, luciakronan pryd och lilla lingonkvisten plockas. Tomtekläderna tvättas. Pepparkaksdräkterna skakas och stjärngossarna måste ha en ny pappershatt på huvudet. Lussebullarna och pepparkakorna är färdigbakade och tjocka släkten har hunnit avnjuta första glöggen första advent.

Precis som i juni.
Då avslutningskläderna inhandlas, lackskorna och alla de vackra hårbanden, de fina skjortorna och de nya byxorna. Bullarna ligger i frysen. Jordgubbarna inhandlas färska. Och nu ska vi bara ha ett litet skolavslutningskalas.

Hur kan någon som också jobbar hinna med allt det här?
Tänker jag på när jag färdas genom Sverige.
För nu är det snart jul. Och då doftar hyacinterna, glöder julrosorna och amaryllisen och apelsinerna är kryddade i vackra mönster. Knäcken är tillagad, smörkolan liksom julkakorna. Julkorten har landat. Julklappspaketen är genomtänkta, inköpta, inslagna och julrimmen klara. Julmaten är inköpt och tillagad. Hemmet är julstädat och nu ska bara skinkan skäras upp och tomten komma. Sedan kan vi fotografera barnen framför julgranen.

Precis som vid midsommar.
Sill och snaps och klockade klänningar.
Jordgubbstårta.
Sju sorters blommor och hela släkten.

Varför i hela fridens namn gör någon allt det här?
Tänker jag där jag sitter på tåget.
Och Påsken, då hela Sverige förvandlas till ett fjäderblomsterland och påskharen kommer med äggen.

Vi människor måste ha minnen av kakor, lekar, gräl och försoning, sa Virginia Woolf. Därför gör någon allt det här. Någon som älskar oss och vill barnen väl. Någon tror att omtanke är viktigt. Någon som tror att ombonat är bra. Någon som kanske till och med tror att omtanke, omsorg och kärlek skapar mer fred och mindre krig.
Detta tänker jag på när jag färdas genom Sverige i december.

måndag 22 november 2010

Ingen själslig svältkost på bibblan i Järfälla

I dagens DN (Kulturdelen s.8) kan man läsa artikeln "Bibblans själsliga svältkost" där knivskarpa, närmare 80-åriga Siv Widerberg, läser lusen av Stadsbibliotekarie Inga Lundén när hon listar flera av de förändringar av Stockholms stadsbiblioteks verksamhet som Lundén har initierat den senaste tiden:

"2. Plötsligt direktiv att det inte är barnbibliotekariernas sak att ta emot förskole- och skolbarnsgrupper då de kommer till biblioteken för att höra bokprat och låna barnlitteratur, utan detta är lärarnas sak vare sig dessa är insatta i ämnet eller ej."

Jag håller med Siv Widerberg i hennes kritik av Inga Lundéns åtgärder för Stockholms Stadsbibliotek när Widerberg i punkt 2. kommer till min egen käpphäst - att biblioteket tvärtom självklart skall samarbeta med skolor och förskolor för att gemensamt se till att väcka läslust och förtrogenhet med biblioteket hos barn och ungdomar - kan jag inte nog glädja mig över att vi har en kvinna som Siv Widerberg som vågar och vill stå på barrikaderna för barn och unga och deras rätt till bibliotek och bokprat och engagerade barn- och ungdomsbibliotekarier som får göra det dom är bäst på.

Alla barn går inte till biblioteket med sin familj, alla barn kommer inte från familjer där man läser böcker hemma och alla skolor har sannerligen inte välutrustade, bemannade skolbibliotek som kan förse eleverna med inspirerande boktips och böcker som inbjuder till läsning.
Därför har folkbiblioteket en ofantligt viktig roll att spela. När bibliotek och skola samarbetar får många, många barn möjlighet att besöka biblioteket på skoltid. De blir förtrogna med biblioteksmiljön och personalen som jobbar där, de får boktips från pålästa, engagerade barnbibliotekarier och de får tillgång till den fantastiska skattkista av gratis kultur som biblioteket är.
Många av dessa barn som besökt biblioteket med skolan väljer sedan att besöka biblioteket på sin fritid. Att plötsligt lägga barnbibliotekariernas yrkesspecialitet (bokprata, väcka läslust osv) på en redan arbetsbelastad lärarkår tyder på dålig respekt för både bibliotekariekårens yrkeskunnande, lärarkårens dito och viktigast av allt: BARNEN!

Järfälla folkbibliotek är inte en del av Stockholms stadsbibliotek. Här tror vi på samarbete mellan skola/förskola och bibliotek. Vi bokpratar, boktipsar och berättar sagor tills vi blir blå för barn i alla möjliga åldrar. Vi tror på att bjuda in barnen till biblioteket på skoltid eftersom vi då har möjlighet att nå alla (eller åtminstone många) barn. Och många, många är de barn i Järfälla som mött inspirerade, glada, bokslukande bibliotekarier och biblioteksassistenter som inget hellre vill än sprida läsglädje till barn.

Det tycker vi är viktigt och det tänker vi fortsätta med.

lördag 20 november 2010

Gästblogg: Brutus Östling

Egentligen var det inte tänkt att jag skulle göra någon bok i år. I stället blev det två, fast den ena ger jag ut först nästa år. Någon måtta får det vara.

Jag skulle egentligen ha åkt ner till de krushuvade pelikanerna i norra Grekland redan för något år sedan, men det sköts upp av olika skäl. Så jag åkte ner nu i januari. Det var kallt med grekiska mått mätt. Minus 8 grader flera morgnar. Och någon dag snöade det.

Det som är så bra med Kerkinisjön en timmes bilkörning norrut från Thessaloniki är att de lokala yrkesfiskarna har fattat tycke för dessa bjässar till fåglar. Och de matar dem med fiskrens och ibland även med en och annan riktig matfisk. Annat är det med storskarvarna som finns i tusental i sjön, dem hatar de förstås, de gör allt för att jaga bort dem från fisknäten som skarvarna lätt förstör.

Fiskaren Thomaz hjälpte oss att få bilder, han slängde fiskrens åt pelikanerna från båten och från stranden där han har sin fiskebod.

Pelikanerna blev riktigt närgångna. Det är inte varje dag man plåtar fågel med vidvinkel, rentav supervidvinkel, 16 mm.


Ibland hamnade jag under vingarna på dessa bjässar till fåglar. 190 cm i strumplästen mäter de när de sträcker på sig, tre meter melan vingspetsarna.Upp till tretton-femton kilo kan de väga.


Efter att ha fått alla fantastiska bilder i januari visste jag att jag måste göra en bok om dessa pelikaner. Jag återvände därför både i februari, då de fortfarande har den kraftigt rödfärgade näbbsäck som de får inför parningen, och senare även i april. Men i april var det inte vidvinkel som gällde utan långa teleobjektiv. Nu häckade pelikanerna, och näbbsäcken hade återfått sin normala gulaktiga färg.



Den krushuvade pelikanen är inte akut hotad men dock en utsatt art. Knappt 10.000 individer finns det i hela världen. Den största kolonin finns vid Presbasjöarna som gränsar till Makedonien och Albanien. Men där avråder jag från att fotografera dem, skulle man ge sig ut i vassområdet med en båt skulle man skrämma upp kolonin.

I Kerkini är det lättare, och här är det alltså inte ens fotografen som är närgången.

Kerkinisjön är reglerad och under första decenniet på 2000-talet hände det under flera år i rad att alla ungar och ägg dränktes när vattennivån höjdes mot vårkanten. Naturvårdare och entusiaster agerade, och med EU-pengar har man nu byggt inte bara en utan flera häckningsplattformar i trä, där pelikanerna nu häckar. Ett gott exempel på att man faktiskt kan göra något och att människans behov kan gå hand i hand med en hotad arts behov om bara viljan finns.


Närgångna var för övrigt också albatrosserna på Midway Atoll. Det var där - mittemellan Hawaii och Japan - jag tog bilderna till den andra boken, som kommer ut först nästa år. Albatrosserna på den lilla Stilla havsatollen kom själva fram och undersökte både kamerautrustning och mig själv. En gång hade jag fem albatrosser som med näbbarna tog tag i tröjan och byxorna. En fantastisk upplevelse. Utom de gånger albatrosserna råkade få tag i en bit skinn istället för tröjan eller byxtyget. Då skrek jag till.


Midway Atoll är en före detta marinbas. Det var under slaget om Midway som japanerna gjorde sin första förlust, här kan man säga att andra världskriget till slut vände.

Under Korea- och Vietnamkrigen utgick bombplanen från dessa två små öar, knappt sex kilometer långa.

Men i dag håller asfaltsbanorna på att växa igen, och nu häckar en miljon albatrosser och några hundra tusen svartfotade albatrosser här. Och ingen använder längre eldkastare mot några albatrosser för att rensa landningsbanan. - Istället får det fåtal plan som tar sig hit bara landa och starta i nattmörkret för att inte skada eller döda flygande albatrosser.

Att albatrosserna nu tagit över start- och landningsbanor - utom en - gav titeln på den bok som kommer ut nästa år: "Under asfalten vilar en strand - den glömda albatrossön".


Om pelikaner och albatrosser och andra fantastiska fåglar ska jag berätta på bildvisningen i nästa vecka. Men det blir även en liten repetition av temata från de två tidigare böckerna Kaxiga fåglar och Att överleva dagen.

---
Not: Brutus Östling besöker Jakobsbergs bibliotek onsdag 24 november kl. 18:00.

OBS! Begränsat antal platser!
Gratisbiljetter började delas ut på våra bibliotek lördag 13 november. Kontakta ditt bibliotek för att se om det fortfarande finns biljetter kvar! Telefonnummer finns i spalten till höger på denna blogg.

Varmt välkomna!