onsdag 30 december 2009

Är det ondvinter nu?

Jag vet inte vad som flög i mig i morse, men jag skulle prompt klä in min altan i julbelysning, lite för sent, men jag tänkte att till nyår behövs det ju också lite uppmuntrande belysning. Så jag gick ut. Iförd tunna ballerinaskor. På min altan har det bildats är ganska så opålitligt istäcke. Halvskare, halvsnö, halvis. Halt. Kallt. Det dröjer inte länge förrän ballerinaskorna är fyllda med snö och is. Men envis som en åsna står jag kvar tills belysningen är monterad.

Fötterna tinar inte på fler timmar, trots försök med badrummets golvvärme.

Då funderar jag på allvar om inte ondvintern har kommit till stan.

Anders Björkelid kom i år ut med första delen i sin planerade kvartett (Berättelsen om Blodet). Den heter Ondvinter. Sunia och Wulf är tvillingar, och bor med sin far i en gård i en by. Sunia och Wulf ser inte alls ut som de andra i byn, de har ljus hy och korpsvart hår, och de förstår snart att detta har en ödesdiger betydelse.

En vidrig vinter lägrar sig över byn. Folket förbereder sig på en ovanligt hård vinter, och förråd fylls och jägarna jagar villebråd. En dag kommer tvillingarnas far hem med ett mystiskt sår på halsen, febern brinner i honom och han får endast ur sig osammanhängande meningar. Han dör ett par dagar senare, och tvillingarna lämnas ensamma på gården. Nu börjar riktigt otäcka saker att hända. Galgmännen, Vinterkungens onda slavar, bränner ner gården och tvingar tvillingarna att fly åt var sitt håll. Det blir en ny upplevelse för tvillingarna som alltid i hela sitt liv har förlitat sig på varandra, att de är varandras kompletterande hälfter, nödvändiga för överlevnad.

Ondvinter är en riktigt spännande och annorlunda ungdomsfantasy. Jag sitter och ryser titt som tätt. När Vinterkungens spioner, kajflocken, raspande försöker ta sig in i deras vebod där de sitter gömda blir det obehagligt. Jag som älskar kajor! Kajor och kråkor är ju mina favvofåglar, men nu kommer jag nog att titta bakom axeln en extra gång när en kajflock lyfter.

Ser fram emot de tre följande iskalla delarna! Min egen ondvinter känns mindre ond när jag ser hur ond vintern faktiskt kan vara.

måndag 28 december 2009

Att sammanfatta ett decennium

Jag gillar att göra best-of-listor. Bibliotekets personal plitade ihop bästalistor till förra årets nyår, bäst 2008. Nu blir det ännu svårare. Nu ska vi försöka sammanställa listor över vad som har varit bäst det här decenniet!!! Till och med jag får prestationsångest. Hur värderar man vad som har varit "bäst" under tio år? Det är ju ursvårt.

Men jag måste gå på känsla. Vilka böcker som har känts mest i magen. Det kan ju handlar om andra faktorer än bara upplevelsen. Om man har fått den i present av någon man tycker om, om man läste den under en riktigt bra semester, om boken förändrade ens livssyn eller om man hade en livlig diskussion kring den. "Bra" eller "bäst" är inte så enkelt som det låter.

Men nu börjar mina listor se dagens ljus. På vingliga ben ser de sig om i världen. Tittar på sina medkumpaner och mäter varandra. Var vi verkligen bäst det här decenniet? Och så sträcker de på sig; ja, kanske var vi det! För Sara så var vi absolut bäst.

Men så smyger den där känslan på sig. Jag måste ha GLÖMT något. Och tänk på allt jag INTE har läst det här decenniet. Tänk alla Nobelpristagare jag inte har öppnat pärmarna på, tänk på alla vampyrhighschoolromaner ("bit lit", i jämförelse med chick lit, lad lit, dad lit) jag inte har hunnit med, all superbra barn- och ungdomsfantasy, alla delar ur någon neverending mangaserie, alla obskyra filmregissörer jag inte har lärt känna...!

Någon gång efter nyår kommer alla listor presenteras här på bloggen och på webben. Mina kollegor har till imorgon på sig!

Spänningen är olidlig...

torsdag 24 december 2009

Den röda adventskalendern: Lucka 24 Julafton

Birgitta tipsar om bilderboken Jultomten av Raymond Briggs. Motivering lyder: "När till och med Tomten tycker att det känns motigt att ge sig ut på julafton, ja då kan även jag tillåta mig att sucka och längta till lugnet som kommer efter...Det här är en underfundig och härlig bilderbok som definitivt ger julhelgen en mer mänsklig ambitionsnivå."

onsdag 23 december 2009

Den röda adventskalendern: Lucka 23

Rebecka tipsar om boken Ulrike Meinhof: en biografi av Jutta Ditfurth. Motivering lyder: "Levande och intressant om Röda armé-fraktionens leading lady".

I'm from Barcelona!

Nä, det är jag inte. Men snart är jag I Barcelona! Redan ikväll faktiskt. Jag har haft så mycket att stå i att jag knappt har hunnit bli nervös. Jag blir lite nervös av flygplan, nämligen. Det skulle man inte kunna tro, eftersom jag nästan är född i ett, men ändå. Kanske just därför, rent statistiskt har jag befunnit mig så länge uppe i luften att jag rent statistiskt skulle kunna ses som potentiellt flygplansoffer. Logiskt? Ptjaa...

Men hur skulle jag bäst förbereda mig för Barcelona då? (Om jag hade haft tid...) Jo såhär skulle drömscenariot ha sett ut.











Det här är böcker som jag verkligen skulle vilja läsa, men inte hunnit (att inte hinna verkar vara mitt mantra, nyårslöfte 2010; hinna mer!!). Och så passande så utspelar sig de Barcelona, lämpligt. Och startar med en gravkammare fylld av bortglömda böcker. What's not to like? Vindens skugga och Ängelns lek. Hett tips för Barcelonabesökare!

1300-talets Barcelona får vi undersöka i Katedralen vid havet. Pest, krig och straff men även kärlek och intriger. Har skördat rikligt med priser, framförallt i Spanien. Historiens magiska vingslag, ja tack!





Vicky Cristina Barcelona är en Woody Allen, men allt vad det innebär. Kvick dialog, underliga triangeldramer, trasiga själar, egocentriska karaktärer, fräckt berättarsätt och såklart! Barcelonsk miljö, åtminstone en del av filmen. Men med ett sommarBarcelona, jag ska ju nu till ett vinter- och julBarcelona. Sevärd hur som helst.



Musik då? Ja, alltså, jag gör det enkelt för mig och lånar skivor av bandet I'm from Barcelona! Fartigt, roligt happyland som verkligen får en i rätt julstämning. Om man vill springa omkring och vara lite småkalasig och strunta i julstressen, då är detta musik för dig. Två skivor finns att låna på bibblan om inte jag hinner före!

Och häftigast i hela Barcelona måste ändå vara arkitekturen. Gaudí. Man blir verkligen hänförd. Det är så... speciellt. Lite gotiskt, och liksom levande på något vis. Som krälande lemmar som kramar om byggnaderna. Flera konstböcker om Gaudí finns att låna biblioteket.

tisdag 22 december 2009

Den röda adventskalendern: Lucka 22

Eva tipsar om boken Glöd av Sándor Márai. Motivering lyder: "En bok om vänskap, om att leva i sina minnen och om sorg och vrede som avtar med åren. Om kärleken till en kvinna, vars minne fortfarande lever starkt hos två män."

måndag 21 december 2009

Avatar



I Helgen hade James Camerons 3D film premiär och det var helt klart värt att ta på sig glasögonen som liknar ett par solbrillor. (De är inte längre av papp med röd och grön plast.) I början känns det lite konstigt, man blir nästan illamående och bestämmer sig snabbt för att inte försöka sig på att läsa texten.

Men efter en stund är man helt inne i filmens värld och njuter av den underbara naturen på planeten Pandora. De pälslösa djuren med huggtänder och befolkningen, na´vi, som först ger ett kyligt intryck visar snart sin charm. Flygturerna bland de höga bergen, vattenfallen och de blomstrande dalarna gör sig verkligen i 3D.

Planetens natur är en en forskares dröm och det visar sig snart finnas pengar med i bilden. För militären är en före detta marinsoldat i en avatar-kropp något man bör utnyttja. När sedan askan svävar i luften mot slutet av filmen och känns som om den singlar ner mot just dig, då har de verkligen lyckats. Vid det laget har man börjat känna en sådan skam över att vara människa att en våg av tårar tränger fram.

Det här är verkligen en film jag rekommenderar att se på bio, i 3D.

/Anna Cederwall

Den röda adventskalendern: Lucka 21

Sara tipsar om skivan Röd av Kent. Motivering lyder: "Töntar och idioter blandas med psalmer och elektronik - magiskt!"

söndag 20 december 2009

Den röda adventskalendern: Lucka 20

Kari tipsar om boken En liten röd fågel i jul av Fannie Flagg. Motivering lyder: "Allt kretsar kring en liten flicka och en röd kardinalfågel i Alabama."

lördag 19 december 2009

Den röda adventskalendern: Lucka 19

Johanna tipsar om boken Hallonbåtsflyktingen av Miika Nousiainen. Motivering lyder: "Burlesk berättelse om en man som vill överge sin finska identitet och bli svensk."

fredag 18 december 2009

Ett skepp kommer lastat! Med vaddå? En blå bok!

Jag skriver just nu uppsats i litteraturvetenskap. Objekt: Mare Kandres "Det brinnande trädet". Fantastiskt intressant men i skrivande stund våndas jag svårt av inlämningsångest, men hey, studieångest hör väl till? Men nu till det otroliga! Jag har använt mitt alldeles egna bibliotek till att fjärrlåna obskyra böcker om quest-romance och språkliga tystnader. Saker som är för smala för ett vanligt folkbibliotek, och som står i nån hylla på något universitetsbibliotek massa mil härifrån.

Det har varit ett himla liv om Malmö stadsbiblioteks gallring. De har alltså gallrat en del av sitt bestånd för att få mer plats. Jag säger bara en sak; det fantastiska i att man kan få tag på vilken bok som helst från Sverige eller utlandet för en kostnad av tio spänn (kan bli mer från utomlands) är helt överlägset. Varför ska alla bibliotek ha allting? Jag har aldrig fattat det. Det bästa är väl att vi bygger upp ett bra nätverk där alla kan få tag på böcker och artiklar utan att behöva åka någonstans förutom till sitt lokala bibliotek, och att bibliotek hjälper varandra med denna service. Allt annat låter som ett väldigt uråldrigt och ineffektivt sätt att förmedla litteratur.

Jag välkomnar givetvis digitalisering av böcker (frågan är hur det ska genomföras), där bibliotek kommer vara viktiga aktörer, men tills alla frågetecken är lösta är det folkbibliotekens roll att tillhandahålla och förmedla tryckt information - och det går hur bra som helst, även om vi inte sparar varenda trasig bok i magasinet, jag lovar.

Ett folkbibliotek har inte plats för "allt". Det går inte. Men däremot hjälper vi urgärna till och skaffar fram allt ni drömmer om - eller inte visste att ni drömde om!

Om ni visste hur glad jag blev när jag såg den blåskraltiga boken i mitt fack igår. Anatomy of Criticism av Northrop Frye. Mmmmm! Nu lilla uppsatsen, nu ligger du pyrt till!!

Tack fjärrlånebibliotekarie Johanna, hon fixar fram allt på ett kick. Använd henne!

Den röda adventskalendern: Lucka 18

Holger tipsar om boken Röda rummet av August Strindberg. Motivering lyder: "Livfull skildring av Stockholm under en spännande tid. Strindbergs bästa!"

torsdag 17 december 2009

Den röda adventskalendern: Lucka 17

Victoria tipsar om boken Blod är tjockare än vatten av Astrid Trotzig. Motivering lyder: "Med ett återhållsamt och kärnfullt språk, skriver Astrid Trotzig om resan tillbaka till ursprungslandet och om erfarenheten att som adopterad leva i ett slags ”mellanförskap”, att vara varken svensk eller korean."

onsdag 16 december 2009

Kom inte julstämningen med snön?

Nu är det bara en vecka kvar till jul och det är snö! Hoppas, hoppas, hoppas vi får en vit jul! Har inte julstämningen infunnit sig? Kanske har du fullt upp med inhandlandet av julklappar? Här kommer några tips!

på Bio och se Robert Zemeckis version av Charles Dickens En julsaga. Eller köp en biobiljett i julklapp till någon. Då kan ni ju gå och se den tillsammans!
(Självklart kan du låna boken, som filmen bygger på, på biblioteket.)

Välj en av alla Astrid Lindgrens berättelser som utspelar sig kring jul. Det finns så många, både som bok och film. Hennes jular är rent magiska. Det finns något för alla. God natt, herr luffare, Kajsa Kavat, Jul i Bullerbyn, Emils jul med tabberas i Katthult…

Se Ingmar Bergmans film Fanny och Alexander eller läs manuset. Både bok och film finns på biblioteket. Förhoppningsvis visas den på tv igen. Den har visats så många gånger att den nästan börjar höra till…

Eller varför inte läsa Tage Danielssons saga om Karl-Bertil Jonssons julafton. Om ni nu inte vill vänta tills den visas på tv. Kanske får ni då avsmak för julshopping och ger upp det där med klappar?

Men då har jag ytterligare ett tips! Ge bort en läsupplevelse. Kom in till oss och låna en bok. Har ni ont om tid och inspiration finns det redan färdiginslagna med rim. Glöm dock inte vara tydliga med att det är läsupplevelsen som är gåvan. Boken ska ju tillbaka till Järfällas bibliotek i januari!

Kanske ska du låna en sådan julklapp till dig själv också. När du läser rim och öppnar paket kommer du säkert i rätt stämning! Om inget av det hjälper får du gå ut och leka i snön. För härligare än en vit jul kan det väl inte vara?
/Anna Cederwall

Den röda adventskalendern: Lucka 16

Katarina tipsar om bilderboken Sagan om det röda äpplet av Jan Lööf. Motivering lyder: "Mys tillsammans med barn eller barnbarn med denna härliga bilderbok!"

tisdag 15 december 2009

Den röda adventskalendern: Lucka 15

Marie tipsar om boken Flickan i rött av J.C. Burke. Motivering lyder: "Evie kämpar med en övernaturlig förmåga som blir allt svårare att kontrollera. Vem är flickan i rött som dyker upp på alla hennes teckningar?"

Mellandagsläsning

Nu så är julen här, och när julen är här så låser man skolan. Låser man skolan så kommer jag inte in, och kommer jag inte in så får jag jobba hemifrån. Jobba hemifrån gör jag genom att läsa in mig på en del böcker som jag hoppas det kan vara bra att känna till. Sex dagar låst ger sex böcker att läsa.

Då ska vi seee. Går ut bland hyllorna. Den hääär? Ja, den ville jag läsa redan i somras! Så gulligt omslag. En stjärna i gult ovanför en streckgumma i ljusgrönt och turkost runtom. Ingen titel alls på framsidan, men fusktittar man inuti förstår man att man borde förstått att boken minsann heter Stargirl. Ju. Om en udda flicka som kommer till skolan utan att bry sig om konformitet, regler och grupptryck. Istället har hon konstiga kläder, ukulele och en sällskapsråtta. Massor med amerikanska ungdomslitteraturpriser har författaren, Jerry Spinnelli skrapat ihop med sin high-schoolbok.

Den här? Gymnasiebiblioteket försöker köpa in mycket lättläst. Böcker på såväl engelska som svenska, med stor text, korta meningar och tunna i allmänhet. Vi försöker hålla böckerna kring hundrasidorsstrecket, annars kommer eleverna tillbaka för att lärarna sagt ifrån. Vi börjar få upp ett hyfsat bestånd, och den här kom i höstas. The Ghosts of 2012 av Graham Hurley. Om ett framtida England styrt av en militärjunta. Intressant kombination. Lättläst dystopi.

Kanske den här? Väldigt ny. Först hade jag tänkt läsa Renzo Aneröds första bok, Löftet, men hans senaste, Fiender, verkar intressant av flera skäl. Vi får flera önskemål om litteratur som utspelas i förortsmiljö, eller gängmiljö. Och en lärare kom faktiskt in idag och lämnade tillbaka den med det tvetydiga ”…jättebra, men jag hoppas att eleverna inte läser in fel budskap…” Åhå. En liten krutdurk? Det måste undersökas.

Den här! Natthimmel av Sofia Nordin var Augustprisnominerad och snuddar vid värdiga ting. Handlar om en flicka som ger sig ut och spelar live-rollspel, fast hon är tveksam till en början. Den bara måste jag smaka på.

Kaaanske den där? Heartland av Anthony Cartwright är inköpt eftersom det är en engelsk bok som hanterar fotboll och politik. Allting med fotboll har potential att bli utlånat. Som svar på frågan ”min lärare har skickat mig, jag måste läsa en bok på engelska, fast jag hatar att läsa. Har ni nåt bra?” Motfrågan blir att undra vad de då är intresserade av. Svaret är inte helt oofta fotboll. Varvid jag påpekar att vi faktiskt har en del böcker som har med fotboll att göra. Just den här boken verkar vara av det tjockare, allvarligare slaget, med högerextremism på agendan. Jag läser så jag vet vad jag rekommenderar till vem.

Den här då? Snygg framsida. Den får skopas upp med motiveringen att jakten fortsätter på böcker som fungerar som lättlästa, spännande bevis för att det inte är så tråkigt att läsa som somliga tror. Potentiell försökskanin för framtida bokprat. Ungdomsskräckis. Djävulens fotspår av E. E. Richardson. Kom an!

Och idag snöar det. Snabb snöängel och så hem och läsa.

måndag 14 december 2009

Två animerade sötnosar

Har på senare tid sett två helt bedåååårande animerade filmer, de går båda på bio just nu. Jag och mamma såg Upp! för ett par veckor sedan, och det är alltid med en viss skeptism som jag ger mig in i sådana företag. Alltså, inget emot animerade eller tecknade filmer, men det är så himla många som hamnar i blahablaha-facket. Oinspirerade och träliga. Men Upp! Åh! Den är så gullig att den ger mig kalla kårar - på ett bra vis. Filmens början är hemsk - det strävsamma äldre paret skiljs åt av det oåterkalleliga - döden. Deras dröm var att tillsammans besöka och bosätta sig på ett berg någonstans i en djungel, men det blev liksom aldrig av...

Gubben, änklingen, bestämmer sig för att göra slag i saken själv - för att hedra minnet av sin bortgångna hustru. Så han fyller en jäkla massa heliumballonger tills hela hans hus lyfter och flyger iväg!! Däremot så har han en oönskad fripassagerare - en ensam scoutgrabb. Tillsammans ska de klara av att landa huset, och överleva en skock hundar som tillhör en egocentrisk gammal äventyrare, rädda den underliga strutsfågeln Kevin och samtidigt försöka komma överrens.

Jag har egentligen nästan ingenting negativt att säga om den här filmen, förutom en pyttig detalj - som aldrig blir pyttig när jag väl börjar fundera på det. VAR ÄR TJEJERNA!!? Gubbens fruga som är med tio minuter i början av filmen är visserligen fruktansvärt cool, men tio mintuer... Att dessutom fågeln Kevin egentligen ÄR en tjej verkar inte spela så mycket roll, även när de förstår att hon är en mamma kallas hon för Kevin. Alla hundar har killröster - om det nu betyder att de är killar eller ej vet jag ju inte. Men en stor hundflock borde inte ens ha blivit till utan tjejhundar, såatte... De är väl där, de syns och hörs bara inte.

Tim Burton har varit involverad och producerat den animerade filmen 9. På pappret ser allt strålande ut. Jag älskar Tim. Jag älskar virkade dockor. Jag är ambivalent förtjust i postapokalyptiska världar. Och filmen är oerhört vacker - men hård och hopplös. Det som den faller på är storyn och karaktärsutvecklingen - den existerar knappt. Dockorna ska besegra maskinodjuret som de råkar väcka till liv. Kriget mellan maskin och människa är nu ett faktum - och inte så överraskande vann maskinen. Maskinen är seg och ond. Mycket ond. Den bygger små maskinbarn som den skickar ut på jakt efter dockorna. Docka 9, är upprorisk, och försöker inbringa mod i de andra dockorna - med tveksamt resultat. Och så håller det på...

Missförstå mig rätt. Filmen har så pass mycket goda kvaliteter att mycket av det som saknas vägs upp. På ett sätt påminner den väldigt mycket om den animerade filmen Final Fantasy (ja, den finns som film också, inte bara tv-spel), som också utspelar sig i ett mörkt postapokalyptiskt landskap. Men handlingen är så förfärligt dålig, och ändå! När filmen kom satt alla andlösa! Det såg ju så verkligt ut... Lite så känner jag för 9 också. Lite andlös, och jag glömmer bristerna.

Ochjustdetja, det är bara en tjejdocka av nio stycken, även om några är relativt könlösa. Bara så jag får det sagt.

Den röda adventskalendern: Lucka 14

Cia tipsar om boken Rött stoft av Ann Cleeves. Motivering lyder: "Några unga arkeologer gör en utgrävning på Shetlandsöarna. De hittar ett kranium av en människa som är från medeltiden - eller...?
Samma kväll blir en gammal dam vådaskjuten av en man som jagar kaniner - eller...?
Shetlandsöarna i dimma i april bildar en fin bakgrund till denna spännande deckare."

söndag 13 december 2009

Agneta tipsar om boken Pelargoner av Karin Martinsson. Motivering lyder: "Rött är sött, hoppas den är riktigt lättskött."

lördag 12 december 2009

När det liksom blir... för mycket jul, bara

Som småbarnsföräldrar kan man lätt känna att det ibland bara blir för mycket - speciellt nu inför jul. Klappar ska handlas, man vill och ska vara med på alla avslutningar, julfester och luciatillställningar - pust!

Och vi har såklart inte hunnit baka alla dessa lussebullar, för att inte ens tala om den tyska traditionen att baka en massa små fina kakor så här års, den har jag med mig i bagaget, men HUR ska man hinna?

På kvällen är det dags att läsa saga, mycket jul även där!

Så gissa vad glad jag blev när jag återupptäckte en bok som är så härligt annorlunda, rolig och ändå inte helt befriad från den där speciella jul-känslan: Festen i stallet av Nicholas Allan.

En liten bilderbok med klassik titel, kan man tro… men nej. Det hela börja med att värdshusägaren som ligger i sin sköna säng, blir väckt av ett par som letar efter övernattningsmöjlighet. ’På baksidan, stallet’, där finns det plats. Tillbaka i sängen hinner han inte sova mycket innan det knackar på dörren igen och mannen som just fick tillstånd att sova i stallet undrar om det gick att låna en filt, en liten? Ju, det går nog för sig. Uppför trappan, in i sängen… och så blir stackaren väckt igen.

Ni anar, det blir inte mycket sömn denna natt för honom. Det har ju hänt något ’på baksidan, i stallet’, och det fattar ju många(men inte han!)!

Alla som knackar på värdshusets dörr blir hänvisade till ’baksidan’, till stallet, av en allt mer irriterad värd. Till slut väcks han av ett bländande ljus och han är just på väg ut till baksidan för att köra bort hela folksamlingen - när han blir övermannad av vissheten att det har hänt något stort. Julefrid, kallas det nog. Till slut.

Nog känner man igen sig själv i värdshusägaren - hur vi håller på att stressa, hur vi helt tappar fokus på vad julen egentligen kan vara: en trevlig, lugn helg med familjen, mer eller mindre präglad av den bibliska berättelsen om Jesu födelse. Och absolut INTE en helg då man helt slut sjunker ner i soffan och inte orkar röra sig mer!

Jag njuter av den här lilla boken. Text och illustration passar otroligt bra ihop, lite kaxigt och så härligt annorlunda.

Tycker att alla borde få den i julklapp, men glöm inte att ta fram den i god tid inför nästa års jul!

Den röda adventskalendern: Lucka 12

Inger tipsar om barnboken Den lilla röda hönan av Micahel Foreman. Motivering lyder: "Hjälper du andra, får du lön för mödan!"

fredag 11 december 2009

Den röda adventskalendern: Lucka 11

Eva tipsar om barnboken Törnrosa med bilder av Lena Sjöberg. Motivering lyder: "En liten droppe blod, en förbannelse och en hundrårig sömn - vackrare än så här har nog sagan om Törnrosa aldrig varit!"

torsdag 10 december 2009

Roliga saker som händer på ett bibliotek

Ibland så händer det så roliga saker på biblioteket att jag fnissar långt efteråt. Denna scen utspelade sig för flera månader sedan, men jag blir alltid flamsig när jag tänker på det.

Det är en helt vanlig dag. Jag får ett helt vanligt samtal. Intet ont anande svarar jag som vanligt. - "Jakobsbergs bibliotek, Sara." En helt vanlig röst möter mig. Rösten frågar efter en bok. Jag söker i datorn. Knapper knapper knapper. Börjar trevande ge ifrån mig ljud om att det kan tänkas att vi faktiskt inte har den här boken i Järfälla. Då utbrister rösten i andra änden av linjen: "COMPUTER SAYS NO!".

För er som inte vet vad det här betyder så nästan måste ni kolla upp det. Det är en sketch ur tv-serien Little Britain, med en outhärdligt otrevlig receptionist som säger "computer says no" till vad man än frågar. Det är fruktansvärt roligt. Kolla YouTube-klippet här nedanför:



Åh vad jag skrattade! Och jag tror det var ganska skönt för den personen i andra änden att jag faktiskt fattade vad hon sa. Annars hade det kanske blivit pinsamt, för oss båda.

Skämta gärna mer med bibliotekspersonalen!

Den röda adventskalendern: Lucka 10

Anna tipsar om filmen Sweeney Todd av Tim Burton. Motivering lyder: "Rött för kärlek, ilska och blod."

onsdag 9 december 2009

Finskt tema

Då det är 200 år sedan Sverige och Finland skilde sig åt och man därför firar det så kallade Märkesåret 1809 tänkte jag lyfta fram Finlands nationaldag. Dessa är ju nämligen helt skilda åt. När Sverige 1809 förlorar Finland är det till Ryssland. Det är först den 6 december 1917 Finland förklarar sig självständigt. Därför firades Finlands självständighetsdag i söndags och därför tänker jag den här gången tipsa om böcker skrivna av finska författare.


Mika Waltari är kanske mest känd för Sinuhe Egyptiern. Jag gillar dock böckerna om Mikael Ludenfot/Hakim.



Wäinö Linnas triologi Här under polstjärnan som börjar med Högt bland Saarijärvis moar är väl en klassiker.



Tove Jansson skrev inte bara för barn. Även det hon skrivit för barn är inte bara för barn. Pröva att läsa om t.ex Muminpappans memoarer.



Arto Paasilinna har skrivit en lång rad smått lustiga böcker, nu senast Fabrikör Liljeroos Luftskepp. Då jag inte läst den tipsar jag om Världens bästa by som nästan känns mer aktuell ju längre tiden går, även om den utspelar sig i en framtid som är nu.



Sofi Oksannen blev mycket hyllad för sin intressanta bok, Stalins kossor. Hon har även gett ut Baby Jane.



Miika Nousiainen debuterade 2007 med Hallonbåtsflyktingen, som för inte så länge sedan kom ut på svenska.
/Anna Cederwall

Den röda adventskalendern: Lucka 9

Andreas tipsar om boken Mitt namn är Röd av Orhan Pamuk. Motivering lyder: "Sublim förvirring och ond bråd död under osmanska imperiets glanstid."

tisdag 8 december 2009

Saker jag blir förbannad över

Nu har jag läst en bok som verkligen etsat sig fast. Den heter Skriet från kärnfamiljen, skriven av Tinni Ernsjöö Rappe och Rebecka Edgren Aldén, och kom för något halvår sedan. Den tar upp den oerhörda problematik som uppstår när man vill leva jämställt efter att ha fått barn i ett heterosexuellt förhållande. Det GÅR liksom inte. Nu har jag ju inga barn, och planerar inte att skaffa några inom de närmsta sju, åtta åren, om det nu blir några, så jag kan nog inte förstå komplexiviteten i det hela.

Den här boken reder ut alla jämställdhetsfällor på ett väldigt lättsamt sätt, med exempel ur de "jämställda" journalisterna som har skrivit bokens vardag. De ser inte sig själva som övermänniskor, utan pekar precis på de fel och brister de själva utsätter sig och sina barn för genom att inte leva jämställt. För vad är det för signaler man skickar till sina barn? Att pappans jobb, fritidsintressen och vänner är mer viktigt än mammans? Att pappan på något vis skulle vara en sämre förälder, klarar han inte av att packa en matsäck? Han som programmerar avancerad datateknologi kan inte sortera tvätten? (Please...) Att en kvinna inte kan byta däck? Att kvinnor och män inte är lika mycket värda?

Ibland tänker jag att jo, vi har kommit långt i jämställdhetsarbetet. Men ibland blir jag bara nedslagen. Jag blir nedslagen av den här boken, samtidigt som den väcker kämparglöd! Alla barnfamiljer borde läsa den här, både pappor och mammor. För om man älskar någon, varför skulle man inte vilja kämpa för bådas lika rättigheter? Kvinnor kommer ALDRIG kunna tävla mot män på arbetsmarknaden förrän allt arbete i hem och med barn är exakt lika fördelat, i tid. Föräldraledigheten måste delas rakt av, är det inte absurt att förvägra pappan exakt lika lång ledighet som mamman?

Jag skulle kunna skriva flera hundra exempel ur den här boken som pekar på orättvisorna, men det bästa med den här boken är att det finns metoder om hur du undviker att hamna i fällorna. Framförallt handlar det om att släppa bilden om den perfekta mamman, de perfekta föräldrarna med det välstädade hemmet. Mamman måste släppa skulden, och lite grand förlora kontrollen. Pappan kommer automatiskt skaffa sig kontroll och "se vad som behöver göras" då han är pappaledig. Viktigt är att pappan inte blir "lekpappan" med en föräldradag i veckan, utan han ska vara ledig exakt lika länge som mamman. Och låt inte omständigheter och bortförklaringar bli den enkla vägen, den förlorar kvinnor på, och så dumma är vi väl inte?

Givetvis finns det ju också underbara exempel som helt går emot normen också, vilket känns upplyftande!

Nu ska jag julrimma om den här boken och sen kommer ni hitta den med ett fyndigt rim på julklappsbordet i Jakobsberg! Kom och låna, mammor och pappor, och alla andra!

Den röda adventskalendern: Lucka 8

Eva tipsar om boken Julresan av David Baldacci. Motivering lyder: "En tågresa från Washington DC till Los Angeles. Och inte på 30 år har det snöat så mycket! Romanen är tillägnad alla dem som älskar tåg och helger."

måndag 7 december 2009

Mer om debutanter

Jag har inte, som Sara, analyserat vad jag bloggar mest om, men jag har en känsla av att debutanter kan ligga högt i topp. Vet inte riktigt varför det blivit så, jag kan ju inte påstå att jag läser så många debutanter. Efter Kulturhusets återkommande evenemang Debutbar, brukar i alla fall locka till läsning. På torsdag är det dags igen för en kväll med författarsamtal och högläsning av och med nio av höstens debutanter. Rekommenderar denna kväll, men har du inte möjlighet att ta dig dit, kan du låna böckerna på bibblan!

Den röda adventskalendern: Lucka 7

Katrin tipsar om boken Röda vita rosen av Mariette Glodeck. Motivering lyder: "Om midsommarfirande och relationer, lämpligt framför brasan i juletid."